Angiesblog

Del 6 Jag står på din sida

Annie:

•-         Annie, något är fel. Jag känner det på mig. Är det något du vill prata med mig om? Sa Tom oroligt och tog tag i min hand.

•-         Nej det är inget... ljög jag och såg bort från hans bedjande ögon.

•-         Annie, snälla. Du kan prata med mig om allt.

•-         Varför blev du tillsammans med Mira? Kunde du verkligen inte hålla ut?

•-         Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag ångrar det, jag ångrar det med hela mitt hjärta.

•-         Mhm...

•-         Tror du mig inte? Han såg ledset upp på mig.

•-         Jag vet inte vad jag ska tro...

•-         Men du måste tro mig! Jag mådde så dåligt över att jag var med henne, men ändå kunde jag av någon anledning inte lämna henne...

•-         Jag vet att du mådde dåligt. Du slutade nästan att äta... Bill berättade.

•-         Jag ville aldrig ha henne. Ingen kunde ersätta dig.

•-         Låg du med henne?

•-         Med henne?! Herregud nej, det skulle jag aldrig kunna leva med.

•-         Verkligen?

•-         Då skulle jag inte sitta här och be om förlåtelse, inte utan en ring i fickan.

•-         Älskar du mig så mycket? Att du skulle fria för att få mig att förlåta dig? Tom rodnade.

•-         Jag älskar dig mer än så. Det krävs inte en förlåtelse för att få mig att fria.

•-         Vad väntar du på då?

Tom såg på mig med stora ögon. Skulle han våga? Eller var de ord han nyss yttrat bara tomma ord i ett försök att få förlåtelse? Jag bet mig nervöst i läppen, såg på Tom när han svalde hårt.

Georg:

En stark längtan av att vakna upp och ha Sandra bredvid mig rusade genom kroppen. Detta var den sjunde morgonen utan Sandra. Den var som alla andra mornar, fast den här gången var den extra jobbig.

   Jag vände mig om och såg en tjej ligga bredvid mig. Det långa, blonda håret bredde ut sig på kudden och bröstkorgen åkte långsamt upp och ner i takt med hennes andetag. Täcket hade åkt ned en bit och blottade en del av hennes byst. Det var på grund av den som jag hade valt henne, hennes enorma silikoninplantat.

   Jag hade varit ute på krogen, hon hade kommit fram till mig och börjat prata. Jag har ingen aning om vad, jag hade varit fullt upptagen med att bedöma om hon var något att ha. Stilettklackar, långa ben, minikjol i vitt, djupt urringad t-shirt med en playboy kanin på (som nu låg kastad på fåtöljen), långt blont hår, läppglanstäckta läppar och en blick som skrek: Ta mig! Det var slampigt, billigt och absolut Tom vänligt. Allt som jag vanligtvis hade avvisat. Men denna gång var det annorlunda, jag hade druckit och mitt sinne hade blivit som Toms. Jag såg ner på hennes bröst och sa bara: Ska du med upp på rummet eller inte? Hon sa såklart ja.

Jag gick ut på balkongen, såg ut över staden. Morgonen var tidig, inte många människor ute. Det var lördag och klockan var trotsallt åtta.

   Jag var tvungen att ringa någon, berätta för någon, någon som förstod.

•-         Georg äntligen! Hördes rösten i andra änden av telefonen.

•-         Michelle! Jag måste verkligen få prata med dig!

•-         Vad du än kommer att säga så står jag på din sida!

•-         Jag tror inte det efter det som jag kommer att säga...

•-         Jag lovar dig, det gör jag.

•-         Jag har gjort något fruktansvärt.

•-         Vadå, har du försökt ta livet av dig?

•-         Nej. Tänkt på det dock...

•-         Tagit livet av någon annan?

•-         Nej! Men gör det gärna på blondinen...

•-         Våldtagit någon?

•-         Nej! Seriöst Michelle! Aldrig!

•-         Våldtagit dig själv? AHA du har kollat på porr!

•-         MICHELLE! Det sista kanske man har men det behöver man ju inte avslöja...

•-         Okej, jag skoja bara.

•-         Jag har-

•-         Legat med en storbystad blondin som nu ligger bredvid dig?

•-         Erhm... ja... Hur fan...?

•-         Du är inte tillsammans med Sandra längre, ok? Du får ligga med andra, utan att må dåligt över det.

•-         Men det har bara gått en vecka!

•-         Och?! Det kvittar hur lång tid det har gått, okej om det hade varit en dag eller två, då kanske... men en vecka! Det är ett bevis på att du faktiskt kan gå vidare.

•-         Jag hade druckit. Jag brydde mig inte om vem det var, bara det var en tjej!

•-         Ja, hade det varit en kille hade jag blivit orolig.

•-         Men jag mår dåligt för att jag har gjort det.

•-         Varför?

•-         Det känns som att jag går vidare för fort.

•-         Sandra har gått vidare, det är dags att du också gör det. Men jag förstår fortfarande inte varför Sandra gjorde slut, så vad som än händer så står jag på din sida.

•-         Har hon gått vidare? Vad menar du med det? Har hon träffat någon annan? Wow låter inte jag desperat...

•-         Hon pratar inte längre om dig, hon är inte längre deprimerad.

•-         Har hon träffat någon annan? Sluta Georg! Bry dig inte!

•-         Jag vet inte, hon har bara börjat prata om någon som heter Oscar... de kan bara vara kompisar men jag vet inte.

•-         Eh jag måste gå. Hon har vaknat. Oscar?

*klick*

De blå ögonen såg på mig med en sugande blick. Hon ville ha mer. Om Sandra kan, då kan jag också. Jag gick fram till sängen, släppte henne inte med blicken. Ville hon ha mer då skulle hon få mer.

Tre minuter av kyssar senare...

•-         UUUUUUUUUT!

•-         Va?

•-         DRA ÅT HELVETE! UT HÄRIFRÅN!

•-         Men Georg-

•-         KÄFT! TA PÅ DIG KLÄDER OCH DRA!

Jag smällde igen dörren efter henne. Hennes ilskna blick var ingenting jämfört med min. Hon hade nämnt Sandras namn... Sagt att det var tur att vi gjort slut, hon hade haft sitt lilla roliga tillräckligt länge... Då tappade jag kontrollen. Jag hade kastat mig ifrån henne, givit henne en örfil då hon försökt kyssa mig igen, skrikit åt henne och sedan, som sagt, slagit igen dörren efter henne.

   Jag slog en vas i golvet, sparkade omkull stolar, slog märken i väggen, skrek åt mig själv. Gustav kom ut från sitt rum och såg yrvaket på mig. Han mötte min blick, suckade och gick ut i köket.

•-         Georg, släpp det. Hon var bara en tjej. Mumlade han när han gick förbi mig.

•-         Hon var inte bara en tjej. Hon var min tjej. Röt jag tillbaka och gick efter honom.

•-         Hon var din tjej, inte längre. Gustav satte på tekokaren.

•-         Hon var allt...

•-         Ingen är allt. Ingen är helt perfekt. Flingor och tallrikar togs fram.

•-         Du vet inte allt...

•-         Kom igen, allt kan inte ha vart perfekt. Var det inte något du störde dig på? Gustav hällde upp det kokande vattnet i två muggar och la i tepåsar.

•-         Kanske en sak...

•-         Berätta. Sätt dig ner, Georg. Sa han och nickade på stolen mitt emot honom.

•-         Hon pratade i sömnen. Och var ganska envis...

Sandra:

Minnesbilder, Flashbacks, intensiva kyssar, hans kropp tätt emot min, tunga andetag och njutning. Allting spelas upp i mitt huvud. Alla heta nätter tillsammans med honom. Alla kyssar som tagit luften ur en. Alla blickar som gjort fjärilarna i magen så upprörda att de nästan faktiskt kommit ut på riktigt.

   Allt börjar med hans händer om min mage, hans andetag i nacken på mig, kyssarna som går från nacke till hals, allting passar perfekt. Långsamt vänder jag mig om, känner hans tyngd allteftersom han lägger sig ovanpå mig. Hans läppar emot mina, gudomliga kyssar som tar mig till sjunde himlen. Hans tunga smekandes emot min, Hans händer, nyfikna utforskar min kropp. Mina stön, hans mumlande, våra tunga andetag. Sakta drar han av mig mina tro-

   Men vad fan tänker jag med, det är över och jag ångrar inget!