ett dumt löfte
Del 2 ta reda på sanningen, innan det är för sent
Annie:
Jag vaknade upp på morgonen. Jag kände tuben i halsen, men jag ville andas själv. Jag ville inte att någon maskin skulle göra det åt mig! Jag blev arg av någon anledning och slog upp ögonen. Jag började få lite små panik då tuben i halsen började bli jobbig, en maskin bredvid mig började pipa smått och snabbt som katten kom en sjuksköterska in i mitt rum.
•- Ta det lugnt, få inte panik. Jag ska ta ut tuben. På tre så hostar du allt vad du kan. 1... 2... 3. Sa hon och jag hostade som bara den. Halsen gjorde ont efter tuben och jag kunde inte prata så värst mycket.
•- Tom...? Sa jag hest.
•- Åh gumman, oroa dig inte för honom. Han kommer nog snart ska du se. Vill du ha något att dricka? Jag nickade svagt och sköterskan stack ut, för att sedan komma tillbaka med ett glas vatten. Sedan gick hon.
Jag såg ett välbekant ansikte dyka upp i dörröppningen. Först stirrade han bara på mig, förstod han att jag verkligen var vaken?
•- Jag är vaken, jag lovar. Inget fake. Sa jag hest och log mot honom.
•- Det har hänt mycket under tiden du har legat i koma.
•- Hur länge?
•- Fem månader.
•- Vad menar du med mycket? Något allvarligt? Har Tom skaffat sig en ny tjej eller vadå? Även om jag visste svaret så var jag tvungen att fråga.
•- ...
•- Har han det? Har han en ny tjej? Det är omöjligt! Jag har hört honom... när han har pratat med mig... han har ju vart här hela tiden... han kan inte ha skaffat en ny tjej. Jag ville inte inse det, även om jag visste att han hade haft en tjej... så ville jag inte förstå det.
•- Han ångrar sig verkligen, det tog slut igår... han är väldigt deprimerad över det som hänt.
•- Så... han har haft en tjej?
•- Ja... han trodde inte att du skulle vakna upp.
•- Han borde veta att jag inte är en sån som ger upp i första taget.
•- Han höll fast vid tron att du skulle vakna... de första tre månaderna. Men sen kom hon... jag varnade honom för henne, jag sa att du inte skulle ge upp, men det var något med henne...
•- Mira... vart är Tom nu?
•- Han är... hur visste du hennes namn?
•- Jag har hört vartenda samtal ni har haft med varandra här inne, vartenda ord han har yttrat till mig och alla de gånger som läkarna sagt till honom att jag inte förbättrats. Men jag har aldrig förstått, aldrig någon gång, att han hade en affär med en annan tjej... förrän igår, då hon hoppade på mig... och när han berättade det för mig.
•- Så du hörde det jag sa igår...
•- Det beror på vad du menar, det sista jag hörde var att du satte dig vid honom, sa att du skulle vara vaken medan han sov.
•- Så då hörde du inte...
•- Hörde vad?
•- Vi tar det någon annan dag.
•- Vart är han?
•- I cafeterian. Jag övertalade honom att äta lite.
•- Han har knappt ätit något de senaste dagarna va?
•- Dagarna? Snarare månaderna... speciellt efter han träffade Mira, jag fick tvinga honom att äta.
•- När kommer han tillbaka?
•- Jag får gå och hämta honom, jag sa att jag bara skulle kolla till dig och sen komma tillbaka.
•- Kan du göra mig en tjänst?
•- Vad?
•- Säg inte att jag har vaknat. Hitta på någon lögn om varför jag inte har kvar slangen i halsen.
•- Så du ska överraska honom?
•- Nej... jag ska låtsas vara i koma. Se till att ingen sjuksköterska kommer in, de vill väl göra prover antar jag, se till att allt funkar.
•- Men...
•- Varför? Jag vill se om han verkligen ångrar sig över Mira, han pratar med mig om allt, jag vill se om han klarar av att prata om henne också.
•- Annie, det är inte sjyst.
•- Inte sjyst? Han var otrogen medan jag låg i koma. Ska vi ens försöka diskutera vem som är mest sjyst av oss?
•- Annie, han är min bror. Jag kan inte ljuga för honom.
•- Det är på grund av dig som jag hamnade i koma. Om inte du hade kysst mig så...
•- Om inte jag hade kysst dig? Jag kysste inte dig, det var du som kysste mig! Försök inte att lägga skulden på mig! Det kommer aldrig att funka!
•- Det var inte direkt som att du försökte stoppa mig! Och hade det där aldrig hänt så hade jag och Tom aldrig bråkat, vi hade aldrig vart på torget den dagen, jag hade aldrig blivit skjuten.
•- Försök inte ens att lägga skulden på mig. Det var du som kysste mig, du gjorde det valet.
•- Du berättade för Tom...
•- Han är min bror! Tror du verkligen att jag skulle kunna undanhålla något sånt för honom?!? Hur fan skulle jag kunna veta att du skulle bli skjuten!
•- Snälla sluta... Tårarna började rinna längs med kinderna på mig.
•- Sluta? Det var du som började det hela. Du skyller på mig för något som du gjort.
•- Den enda andledningen till att jag skyller på dig är för att det känns bättre. Då kanske jag kan dölja mitt enorma misstag lite mer, då behöver inte mitt dåliga samvete skölja över mig för var gång jag tänker på Tom, för då har jag en syndabock.
•- Hitta ett annat sätt att bli av med ditt dåliga samvete, använd inte mig. Jag går och berättar för Tom att du har vaknat.
•- Bill... förlåt. Men... bara en fråga. Har de fått tag i hon som sköt mig?
•- Tom vet vem det var, han fick reda på det igår.
•- Vet polisen om det?
•- Nej. Svarade Bill kallt och gick iväg.
Tom visste vem det var som sköt mig, men hade inte berättat det för polisen. Varför inte? Vem var det som betydde så pass mycket för honom att han inte hade hjärta att lämna in den till polisen? Ville jag veta svaret? Tårarna som nyss hade slutat rinna letade sig återigen nedför mina kinder. Jag torkade snabbt bort dem igen när jag såg Toms välbekanta ansikte närma sig dörren. Jag tvingade fram ett leende i ett försök att dölja mina ögon som var blanka av tårar.
Först stod Tom bara i dörren och såg på mig, precis som hans bror tidigare gjort. Hans ögon började tåras och ett litet leende lekte på hans läppar. Långsamt gick han fram till mig, satte sig bredvid mig, som han alltid gjort tidigare.
•- Är detta verklighet? Sa han frågandes.
•- Ja. Du drömmer inte. Svarade jag och log. Men hur kunde han bara sitta där, hade han inte saknat mig över huvud taget?
•- Bevisa det. För det känns inte äkta.
•- Kyss mig, då har du ett bevis. Hans blanka, bruna ögon såg på mig, vad de uttryckte, det kunde jag inte utskilja. Han reste sig, böjde sig fram och kysste mig. En öm, försiktig kyss. En sådan kyss hade jag aldrig fått av honom. Jag vill ha en riktig kyss, en Tom kyss! Sa jag och log mot honom. Tom satte sig ned igen och såg mot Bill.
•- Kan du gå ut, bror? Jag behöver prata ensam med Annie. Bill nickade och gick ut, hans ansiktsuttryck var ledsamt. Visste han vad Tom skulle säga?
•- Vad är det, Tom? Varför är du så allvarlig? Vad var det för någon kyss jag nyss fick? Har något hänt med dig som jag bör veta om? Frågorna rann ut ur munnen på mig, så många frågor, men så få svar.
•- Annie, jag...
