Angiesblog

På onsdag kommer jag att börja lägga ut min senaste fanfiction. En del varje vecka ungefär. Trubbel i paradiset består av tre olika delar. Det som jag lägger ut nu är en Flashback från de första två.

Tip1

Jag och Sandra gick ner till stan, vi gick in i en klädbutik, jag stod och tittade på en röd tröja som Sandra skulle ha passat grymt bra i då jag hörde ett skrik bakom mig.

•-         Iiihhh! Det är Georg från Tokio Hotel! Skrek en tjej och genast kom 5 tjejer till och började springa emot mig och Sandra.

•-         De har genomskådat mig! Utbrast jag och drog med Sandra till provhytterna.

•-         Nähä, tror du de? Sa Sandra retsamt.

 Jag drog med henne in i en provhytt. Den var liten och det stod klart för mig att den inte var gjord för två. Jag kunde höra tjejerna utanför och hur personalen bad dem att gå ut från butiken. Jag log för mig själv. Sedan kom jag och tänka på vad jag egentligen gjorde och vart jag var. Jag tittade på Sandra som stod framför mig med ryggen emot mig, jag lade mina händer på hennes höfter och kysste henne i nacken. Jag kände hur hon darrade till, jag smålog och fortsatte kyssa henne samtidigt som jag smekte hennes mage med mina händer. Hon vände sig om och lade sina armar omkring min hals. Jag drog henne närmre.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Sandra, det är en grej som jag vill prata med dig om. Sa jag med allvar i rösten.

•-         Om det handlar om det som stod i tidningen så vet jag redan om det. Sa hon och satte upp håret i en hästsvans.

•-         Jag vill ta med dig på intervjun. Jag vet redan att jag kommer få en massa frågor om dig och mig så då kan du ju följa med och svara på några av dem själv.

•-         Är du seriös?

•-         Ja, jag vill visa alla att du är min flickvän.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Jag tänkte bara på Sussie. Jag klarar inte av ett seriöst förhållande just nu men jag kan inte låta bli att känna mig skyldig. Jag vet att det inte är likt mig, jag vet inte vad det är för fel på mig idag. Känner mig konstig.

•-         Men ni hade ju pratat om det, vilket betyder att Sussie gick med på att inte ha något seriöst. Du kanske för en gångs skull har blivit kär Tomi.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi följde efter Gustav till en park. Han satte sig ner på en bänk och jag och Georg satte oss i gräset på en plats då vi kunde se Gustav men Gustav kunde inte se oss. Det dröjde inte länge förrän en tjej kom och satte sig bredvid Gustav. Hon var brunhårig, precis som Sandra. Hon såg ut att vara 15 kanske 16 år. Ganska söt tjej faktiskt.

•-         Det är inte sant! Utbrast Sandra.

•-         Vadå? Sa jag fundersamt och försökte komma på vem den där tjejen såg ut som.

•-         Det där är min syrra! Sa Sandra och det såg ut som om hon skulle kunna svimma när som helst.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tip 2

•-         Eh, jaha, okej. Henri är hemma förresten.

•-         Vad roligt då. Hur länge stannar han?

•-         En vecka. Men det är någon här som kommer att stanna i lite mer än två veckor. Michelle. Går det bra för dig?

•-         Okej, javisst, det går väl bra.

•-         Okej, tack mamma! Sa Sandra och skulle precis vända sig om för att gå iväg då jag verkligen förstod vad hon nyss hade sagt.

•-         Vänta här nu! Du går ingenstans lilla fröken! Sandra stannade upp och vände sig långsamt om.

•-         Vad?

•-         Sa du Michelle?

•-         Ja.

•-         Men inte Michelle som i...?

•-         Som i min syster som jag inte har sett på åtta år, ja.

•-         BILL! Kom nu, vi drar härifrån. Halvskrek han. Han undvek att titta på oss och sprang ut igen. Jag tycktes skymta något i hans ögon, var det tårar? Bill ryckte på axlarna och sprang efter. Kvar satt Nicke med ett snopet uttryck i ansiktet, det var som om han var 5 år och någon hade snott hans MagnumMandelglass. 

•-         Det är lugnt, Nicke, du får träffa honom senare idag. Sa Sandra och Nicke blev glad igen. Men jag kunde inte glömma vad jag nyss hade sett. Vad hade Tom och Sussie verkligen pratat om?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

. Jag hörde däcktjut och skrik några hundrameter rakt fram. När jag hörde ambulanssirenerna började jag springa, jag var tvungen att få reda på vad som hänt. När jag kom fram hade ett par ambulansbilar samlats på platsen, en folkmassa stod och tittade på, de flesta med skräckslagna miner. Jag banade väg genom folkmassan och när jag äntligen fick se vad som hänt skrek jag rakt ut. Tårarna började forsa ner för mina kinder och jag sprang fram till den illa tilltygade kvinnokroppen som låg där på den hårda, svarta asfalten och blev omhändertagen av ambulansmännen. Det var Sussie.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Hon kommer att klara sig. Sa han och log. Hon hade tur, det kunde ha gått mycket värre, men mirakulöst nog så bröt hon endast två revben och fick en ganska svår hjärnskakning. Några småsår här och där men de är mest ytliga. Hon hade en väldans tur. Sa han, men jag såg på honom att han hade något mer att säga.

•-         Men... det finns en dålig nyhet också, eller hur?

•-         Tyvärr så... ja, det finns det.

•-         Men säg då, vad gick fel?

•-         Sussie har tyvärr fått missfall. Det kan bero på olyckan, men vi vet inte.

Jag kände allas blickar riktas mot mig, förutom Bills. Jag vet vad de alla tänkte. Missfall?!?!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Hej, jag heter Annie. Jag vred lätt på huvudet, där stod en svarthårig tjej men de vackraste bruna ögon jag någonsin sett.

•-         H-Hej. Jag är Tom. Sa jag nervöst.

•-         Jag har inte sett dig här förut.

•-         Jag har varit upptagen.

•-         Med vad?

•-         Privata saker. Vet du inte vem jag är? 

•-         Eh, jaha. Jag kan gå om du vill.

•-         Nej, nej. Stanna kvar. Jag har bara inte fått i mig någon drink än, så fort jag fått i mig den här så blir jag på bra humör. Du får inte gå än, sötnos.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Hej då, Tom. Hon gav mig ett kort och gick sedan därifrån. Jag tittade på kortet jag hade i min hand: "Annie Johnsson"

"prof. Dansör"

På Baksidan stod hennes nummer och hemadress. Jag hade halva inne, snart skulle hon vara min. Åtminstånde för en natt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Jag trodde att du hade gått! Sa jag och satte mig bredvid henne med en duns.

•-         Nej, festen har ju bara börjat! Sa hon glatt.

•-         Men du kunde ju ha sagt till mig att du var kvar!

•-         Jag trodde att du såg mig, och du såg ju ut att ha så trevligt i baren så jag ville inte störa dig. Annies röst blev mer och mer dimmig för mig, jag kunde bara utskilja vissa ord. Nu hade jag min chans!

Jag lade armen om henne, hon protesterade inte. Haha, jag kommer att få till det! Tänkte jag och log för mig själv. Jag lutade mig försiktigt fram och kysste henne. Hon kysste mig tillbaka. Mjukt och ömt. Helt perfekt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tom:

Jag vaknade av att mobilen ringde, huvudet dunkade som fan och ringandet från mobilen gjorde det inte bättre. Ljuset från fönstret bländade mig och jag reste mig långsamt upp för att dra för gardinerna. Mobilen fortsatte ringa, den lät irriterad. Inte normal och vänlig utan förbannad och irriterad. Mot min vilja svarade jag.

•-         ah, hallå. Sa jag sömnigt och besvärat.

•-         ÄR NI INTE KLOKA! Skrek rösten i andra änden.

•-         AAAAAAJ! Vem fan är det och vad snackar du om?

•-         GEORG! VEM FAN SKULLE DET ANNARS VARA!

•-         FORTFARANDE AJ! Prata lite tystare är du snäll så att du inte spränger mitt huvud.

•-         Du har alltså inte hört?

•-         Hört vad?

•-         Vafan, till och med de i Sverige vet om det!

•-         Vad fan snackar du om?!?!

•-         Sätt på nyheterna!

•-         Men Georg, jag ser aldrig på nyheterna.

•-         NU!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ensam vid bordet, ingen annan där. Jag tog upp tidningen och kollade på rubriken.

"TVILLINGARNA KAULITZ GER ÄNTLIGEN EFTER FÖR SINA KÄNSLOR!" Bilden bredvid texten föreställde mig och Bill. Vi var på den nya klubben och satt tätt hopslingrade i en soffa och kysstes. Jag hade trott att det vart Annie...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Annie låste upp och vi gick. Jag hade rätt, det var en städare som gick runt och lyssnade på musik. Vi satte oss vid ett bord, jag satt mittemot Annie och försökte komma på hur jag skulle uttrycka mig. Det var en ganska stor tjänst som jag skulle be henne om.

•-         Så, Tom. Vad var det för tjänst du pratade om?

•-         Eh... ja... som du vet har det vart ganska mycket skvaller om det där med mig och Bill... och... eh... jag har kommit på ett sätt att få det att försvinna, men jag behöver din hjälp.

•-         Visst, eller... det beror på vad jag ska göra men jag tror vi kan komma överens.

•-         Skulle du kunna... eh... låtsas... vara min flickvän?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Så...? Du är okej med allt som hände igår?

•-         Nu är jag det. Svarade jag och kysste honom. Han såg chockat på mig. Inbilla dig inte något nu, gubben. Sa jag snabbt och kravlade mig ur sängen. Jag upptäckte snabbt att jag hade en av Toms t-shirts på mig.

•-         Du kan behålla den om du vill. Jag använder den nästan aldrig så.

•-         Vi får se. Jag tog med mig mina kläder in på toaletten för att byta om. Precis innan jag stängde dörren vände jag mig om och sa: Vi låtsas bara, Tom, vi är inte tillsammans på riktigt. Kom ihåg det. Han såg lite halvbesviket på mig och nickade stumt. Jag stängde dörren och började byta om.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Det har vart en del skriverier om dig också, Bill. Du och Patricia Williams, hur ligger det till? Nu när hon krävt skilsmässa så väcks en del misstankar. Har du något med det att göra?

•-         Pratar du ofta om dig själv i tredje person? Frågade Georg och gav Patricia en mystisk blick.

•-         Jag läser bara från papperet. Och även om jag själv kan svara på frågan så måste jag fråga Bill också. De funderade på att skicka en annan reporter men jag sa ifrån.

•-         Och du vet lika väl som jag att det inte är något på gång mellan oss. Vi är kompisar det är allt. Din skilsmässa har inget med mig att göra.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Min syster...

•-         Vad är det med henne?

•-         Kan du låta mig prata, du som ville veta vad det var?

•-         Ok, förlåt. Fortsätt.

•-         Hon tog nästan livet av sig.

•-         Varför då?

•-         Tom...

•-         Förlåt, jag ska inte avbryta.

•-         På grund av dig... och mig... Vid det här laget kunde inte Annie hålla tårarna tillbaka, de börja rinna nedför hennes kinder och hon gjorde inga försök att stoppa dem.

•-         Vad menar du?

•-         Hon är kär i dig, Tom! Och när hon fick höra att VI var tillsammans så tog hon första närmsta kniv och skar sig i armen. HON LIGGER I KOMA, TOM!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Jag uppfattade aldrig ditt namn.

•-         Caroline Carson.

•-         "Den" Caroline Carson? Som sätter upp de största dansshowerna i hela England?

•-         Ja. Jag var intresserad av att ha med dig ett tag i en av mina shower men... mitt intryck av dig ändrades när jag såg att du var tillsammans med Kaulitz.

•-         Enligt mig ska man välja kille efter sina känslor inte efter vem som är bäst för ens karriär.

•-         Synd att du känner så. Du kunde ha fått ditt världsgenombrott tack vare mig.

•-         Synd att du baserar talang för dans på vilken typ av kille man väljer. Att jag är tillsammans med Tom Kaulitz har ingenting med dans att göra. På tal om Tom, jag måste gå, han väntar på mig.

•-         Man kan inte leva på kärlek. Vill du inte hellre bli världskänd för din talang istället för din pojkvän?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

. Men den här kyssen var så känsloladdad att jag fick kämpa för att hålla mig på benen. Den här kyssen var äkta. Tom avslutade kyssen med en lätt puss. Det perfekta avslutet på en perfekt kyss.

•-         Tom... wow.

•-         Är det verkligen fortfarande på låtsas, Annie? Jag tycker inte att det verkar som så längre.

•-         Jag vill inte att det ska vara på låtsas längre. Jag har känslor för dig, riktiga känslor.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

De var hemma hos honom, ensamma. Resten hade gått ut på stan eller gått iväg för att göra något annat. Hon skulle precis gå när han tog tag i henne och drog henne tätt intill sig.

•-         Bill... vad-

Hon hann inte avsluta sin mening. Deras läppar möttes och hon drogs med i kyssen. Men hon slingrade sig snabbt ur hans grepp. Detta var inte rätt.

•-         Det här känns fel. Vi borde inte.

•-         Han kommer inte att få reda på något. Såvida inte du berättar.

Hon skulle hålla tyst. Deras läppar möttes igen, denna gång mer passionerat. Att göra något förbjudet var något som hon var van vid, men detta var annorlunda.

Jag skakade på huvudet. Jag var tvungen att berätta. Samvetet bildade djupa ärr inom mig. Mitt förräderi förstörde mig inifrån. Vad hade jag gjort?

•-         Varför gjorde du det Annie? Sa han kallt.

•-         Jag berättade det för fan för dig trettio minuter sedan, lyssnar du inte på mig?!

•-         Allting var ju så bra... varför sabbade du det?

•-         Jag behövde leva ett liv, Tom! Jag behövde få spänning. Skrek jag rätt i ansiktet på honom.

•-         Leva ett liv? Så med mig har du inget liv alltså? Har jag dödat dig?

•-         Allt blev så instängt! Jag kunde inte göra någonting! Du åker hela tiden på spelningar och intervjuer! Du har aldrig tid med mig! Jag fick bara sitta på ett jävla hotellrum hela dagarna! Aldrig gå ut, tänk om jag ställer till med en skandal! 

•-         Duger jag inte åt dig? är det det som är felet? är jag inte tillräckligt bra för dig?

•-         Tom jag älskar dig! Du betyder för fan allt för mig

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         nej... men ibland kan det vara skönt att bara kunna... känna sig fri. inga förbindelser. jag älskar dig tom, jag älskar att vara tillsammans med dig också, du är för fan underbar. jag förstår inte hur jag kunde göra detta... hur jag kunde sabba allt...

•-         Du har inte förstör allt.

•-         Jo det har jag! Du hatar mig!

•-         Jag hatar dig inte, Annie.

•-         Sluta vara arg på mig då! Säg att allting kommer att bli bra! Låt oss då bara glömma allt och börja om!

•-         Det är inte så lätt, Annie.

•-         Vad måste jag göra? Vad måste jag göra för att allt ska bli bra igen?

•-         För det första kan du ju lova att aldrig göra något sånt här igen! Det är ju alltid en början!

•-         Vad ska jag göra sen då? jag lovar att aldrig mer göra något liknande. På hedersord. Jag svär vid mitt barns liv! Vad ska jag göra nu?

•-         Nu ger du mig en kyss. Jag lutade mig fram för att ge Tom en kyss. Något som jag inte gjort på länge.

•-         Vänta här nu... sa du barn?

PANG!!!!!!!!!!!! PANG!!!!!! Ljudet från pistolen nådde mina öron, bara för sent. Jag hörde Toms panikartade röst skrika mitt namn och jag kände hur han försökte hålla mig uppe. Men smärtan tog över och allting blev bara svart. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Det är såhär att vi-

•-         För bara ett par minuter sedan var det skottlossning på torget i Hamburg. Turligen blev bara en skadad. Annie johnson, 17, är nu påväg till sjukhus. Hon är flickvän till den kände gitarristen Tom Kaulitz i Tokio Hotel. Var skotten riktade mot honom från början kanske? Vi återkommer senare med mer information.

•-         Vi har tänkt flytta ihop. Vi ska flytta till Tyskland! Du får mer tid med Gustav.

•-         Nej... nej detta händer inte!!!!

•-         Annie?

Varken jag eller Simone lyssnade på min pappa längre. Hörde vi verkligen rätt? Hade någon försökt skjuta Tom men träffat Annie istället? Detta var inte sant, det kunde det inte vara, inte en gång till, först Sussie, nu Annie. Ska han aldrig få vara lycklig?