Angiesblog

Det svarta håret hängde ner i ansiktet. Jag såg inte mycket av honom men det var något som gjorde att jag blev mer och mer nyfiken på vem han var. Hans lite annorlunda klädstil fascinerade mig. Hans svartmålade naglar med vita kanter var mycket mer perfekt målade än vad mina var. Och även om håret redan hade förlorat den spänst den hade för några timmar sedan så märkte man att det hade lagts ner mycket energi på att få det perfekt.

   Nu satt han där med ett ölglas i händerna, håret hängde ner över ansiktet, han såg sliten ut, men ändå så perfekt. Skulle jag våga gå fram? Det är inget som jag brukar göra... men kanske bara denna gång? Sakta reste jag på mig. Men sedan ångrade jag mig. Jag bet mig i läppen och antog en fundersam min. Vad skulle han tycka om mig? Skulle han tycka jag var slampig? Med min svarta, korta kjol, mitt svart-vita linne som kanske var lite väl lågt skuret... och mitt mot-min-egen-vilja översminkade ansikte. Jag såg så fejkad ut. Ingen vill ha mig, förutom alla de där killarna som bara ber på sina bara knän för ett one-night-stand. Men jag vill inte ha dem... jag vill ha mer...

   Jag tog upp en sminkspegel ur handväskan. Synade mig själv noga. Suck... när ska jag någonsin kunna vara mig själv? Jag tog upp en servett och torkade bort läppglanset. Kajalen försvann med ett fingerdrag. Mascaran kunde jag inte göra så mycket åt... Nu skulle jag våga.

Jag hade länge betraktat henne, sådär i smyg. Jag såg i ögonvrån hur hon kollade på mig också. Och även om håret rasade ner framför ögonen på mig så kunde jag allt se lite emellan slingorna. Jag brukar inte vara utseendefixerad. Men hon fick mig att häpna. Lite slampig stil dock... hon såg lite fake ut... Men det var något som sa mig att det där inte var hennes riktiga jag. Trots den korta kjolen satt hon inte med bena i kors. Och hon envisades med att hela tiden dra upp linnet trots att det knappt hade åkt ned en millimeter. 

   Hon gjorde en ansats till att resa på sig men ångrade sig sedan. På ett sött och charmigt sätt bet hon sig i läppen. Hon tog upp en sminkspegel... suck... så fake. Men istället för att bara pluta med läpparna, fixa håret och lägga på ytterligare ett lager mascara på de tidigare 14 lagren så tog hon bort läppglanset och kajalen. Hon drog lite i håret med fingrarna och såg lite missnöjd ut. Hon la ner spegeln igen. Ännu en ansats till att resa sig, denna gång ångrade hon sig inte. Jag lyfte lätt på huvudet.

   Det mörkbruna håret la sig perfekt på hennes axlar när hon styrde stegen mot mig. Gången var lite ovan, det var inte förrän då jag upptäckte att hon hade högklackat. Jag reste själv på mig och sträckte lite på mig. Hon gav mig ett leende och jag svarade med att le lite snett åt henne.

Han log mot mig. Åh, vilket fint leende! Lite snett, charmigt sådär...

•-         Hej. Sa jag lite blygt.

•-         Godkväll. Svarade han skämtsamt. Jag fnissade lite löjligt.

•-         Jag heter Janine, Olsen.

•-         Bill Ka... rson.

•-         Du såg lite deppig ut, har det hänt något?

•-         Det är för komplicerat för att jag ska kunna berätta det för dig...

•-         Inget är för komplicerat för mig att förstå.

•-         Du vill verkligen veta eller hur?

•-         Får en tjej inte vara nyfiken?

•-         Får jag ställa en fråga först?

•-         Eh, visst.

•-         Brukar du gå klädd sådär vanligtvis?

•-         Nej... hon rodnade. Detta är typ mitt enda par högklackat...

•-         Då så, vad gör du ikväll?

•-         Jag vet inte, det beror på dig.

•-         Vill du hänga med hem till mig? Du var ju så nyfiken på min livshistoria så.

•-         Jag har ju inget bättre för mig så visst!

Bill betalade för sig och gick sedan bredvid mig ut. Hjälp vad lång han var. Och när jag inte har några klackar heller!

När vi gick tillsammans ut märkte jag vad kort hon egentligen var. Med klackar på... skulle gissa på... 170 cm kanske. Då måste hon vara runt 165 utan! Jag är 20 cm längre än henne! Nej då, det är ingen längdskillnad. Mina tankar gick över till hur jag skulle undvika fotograferna... skulle de verkligen vara här nu? De har inte vart det tidigare... men tänk om...


Fortsättning följer...