trubbel i paradiset, sista delen! del 10
Del 10
År 2012
•- Don't drink and drive! Det kan låta klassiskt eller självklart men det är många som bara låter det passera och tänker att "en gång gör väl inget, jag ska ju bara hem". Tänk en gång till, beställ en taxi eller gå! Att sätta sig bakom ratten med alkohol i kroppen är det största misstag man kan göra som människa. Jag vet vad jag pratar om, jag gjorde själv misstaget och förlorade den person som jag älskade mest här i livet. Det går inte en dag utan att jag tänker på det och jag skäms för varje dag som går.
Jag tackade för mig och gick av scen. Jag hade gjort detta nästan 100 gånger men det var fortfarande svårt att hålla tillbaks tårarna. Minnet utav Sandra verkade bli starkare för varje gång jag talade om henne, men samtidigt blev minnet utav kvällen då hon dog svagare, de mindre detaljerna försvann allt mer.
En tjej i 20-års åldern kom fram till mig, hon höll hårt i en bok och såg blygt på mig. Jag kunde nätt och jämt se titeln på boken. "Ett misstag på liv och död". Även om jag bara såg de två första orden förstod jag att det var den boken... jag hade ju själv skrivit den.
•- Hej, Georg. Jag ville bara säga att det är väldigt starkt gjort utav dig att kunna stå däruppe och prata inför så många människor om Sandra. Jag kan förstå hur jobbigt det är för dig, en utav mina kompisar gjorde samma misstag och jag vet hur mycket det plågar honom.
•- Förhoppningsvis så finns det någon som lyssnar. Kanske man kan hindra något mer dödsfall.
•- Om du inte har något emot det så... skulle du kunna signera min bok?
•- Eh, visst. Vad heter du? Jag tog emot boken och såg frågande på henne.
•- Jill.
•- Varsågod, Jill. Ha en bra dag. Jag räckte över boken till henne och såg henne gå långsamt därifrån.
•- Inte för att pressa dig Georg, men du måste försöka komma upp på banan igen.
•- Jo, jag vet det Gustav.
•- Det har gått fyra år.
•- Michelle har väl inte kommit över det? Eller hur?
•- Inte direkt, nej.
•- Så vad säger dig att jag ska kunna det?
Tom:
•- PAPPAAAAAA!!!
•- Suck... ja, vad är det?
•- Christoffer slog miiiiiiiigggg!!!!!
•- Det gjorde jag inte alls!!
•- Sluta bråka! Annars får ni inte följa med på nästa konsert.
•- ...
•- Såja, mycket bättre.
•- Du vet att det där inte kommer funka länge till. Snart har ni ju uppehåll igen.
•- Älskling, då har jag andra utpressningsmetoder. För jag orkar verkligen inte höra på deras gnäll! Varför måste tvillingar vara så jobbiga?
•- Du har aldrig tänkt på hur du var när du liten? Du och Bill?
•- Men det var annorlunda, vi var pojkar. Det där är en tjej och en kille! Där tjejen alltid slår hårdast... suck... kan vi inte anmäla Christoffer till någon hockeyförening eller något? För att tuffa upp honom lite.
•- Lär honom spela gitarr istället. Fast hockey funkar ju också, men det blir du som skjutsar honom till träningarna.
Bill:
Hela världen rasar samman
Mörkret kryper sig på mig
Väggarna kommer närmre
Jag hör röster som hånar mig
Hånar mig för att jag är ensam
För ända sen du försvann
Har jag levt i ett evigt mörker
Där finns inga leenden
Där finns inga skratt
Utan dig förlorar jag mig själv
Rösterna får mig att tro
Att tro att jag inte är någon
At jag inte längre behövs
Att jag borde dö
Jag har inget syfte på jorden
•- För ända sen du försvann... fan...
•- Vad är det som är fel?
•- Jag förstår inte hur vi ska kunna framträda med den här. Den blir för personlig...
•- Hur menar du?
•- Du vet jävligt väl vad jag menar.
•- Förlåt, Bill... jag går...
•- Nej, Patricia. Stanna... det är bara det att...
•- Jag förstår Bill. Men jag åker hem så länge, ska jag hämta Alice hos Michelle eller gör du det?
•- Jag kan göra det, så kan jag höra med Gustav vad han tycker om låten...
•- Vi ses sen då älskling.
•- Vi ses.
You are my light
When everything feels dark
You are my shelter
In the hurricane
You are my warmth
When it's cold outside
What would I do without you
You are my everything
So what will I do
If you leave me
Without you I don't exist
The End
