Angiesblog

WIIII JAG HAR KLIPPT MIG!! ÄNTLIGEN!!! fri från allt långt jobbigt hår, fri från alla überlånga hårstrån i maten *okej de kmr fortfarande va långa men* fri från alla droppar på ryggen av håret efter duschen pga att handduken inte räcker till hela håret!!!!
för att fira detta postar jag del 5 av trubbel i paradiset. varsågod!

Del 5 Trygghet, välmående och lycka. Det sistnämnda finns ej utan dig.

Sandra:

Jag satt vid gaten, trettio minuter kvar till boarding. Jag hade tur som lyckades få den sista platsen på flyget, annars hade jag nog fått problem. Jag var tvungen att komma hem, fort. Jag ville lämna Tyskland så fort som möjligt.

   Jag hade ljugit för mig själv. Jag visste väldigt väl varför jag lämnade honom. Han skulle inte orka med ännu en skandal. Så därför var det bäst för honom om han trodde att det var på grund av en annan anledning. Även om jag skulle se till att ingen skulle få veta den riktiga anledningen så har vissa saker en tendens att komma fram ändå. Och med det menar jag såklart att en viss liten syster råkar prata med sin kille som snackar med sin kompis som snackar med deras gemensamma kompis som råkar vara min numera före detta kille.

   Jag tog upp min mobil, såg ledsamt på displayen, jag och Georg... alla hjärtans dag... vi var så lyckliga då. Men det var då, nu var det en annan tid, Jag och Georg existerade inte längre. Jag skulle precis stänga av mobilen när den plötsligt började vibrera. Micha Calling visades på displayen. Suck, here we go.

•-         Hej, syrran! Vad får dig att ringa så sent på kvällen? Sa jag och försökte låta glad.

•-         Sent på kvällen? Klockan är inte ens nio! Och du har JÄVLIGT mycket att förklara!

•-         Låt mig gissa, Gustav?

•-         Nej, Georg himself!

•-         Aha...

•-         Exakt! Vad håller du på med? Varför gör du såhär mot honom? Han förtjänar inte sån här behandling!!!

•-         Jag vill inte vara tillsammans med någon som jag inte är kär i längre. DEN typen av behandling däremot, det förtjänar han inte. Att någon som egentligen inte vill vara tillsammans med honom är det ändå, bara för att vara sjyst!

•-         Men ni var ju så lyckliga, ni hade ju ALLT! Georg hade börjat prata om förlovning någon gång i framtiden!

•-         Jag visste inte om det... med det hade ändå inte ändrat mitt beslut.

•-         Vafan syrran, kan du inte ge honom en chans? Det har ju snart gått ett år! Varför börjar du tvivla nu för?

•-         Jag har suttit i två hela veckor och funderat på om jag skulle ta det här beslutet. Jag var tvungen. Allting kändes så fel helt plötsligt. Alla kyssar blev falska och... de där tre orden... jag tror att han märkte att något var fel. Jag gav det två veckor. Det räcker.

•-         Men förstår du inte, det här är ju ett livsavgörande beslut. Och inte bara för dig och Georg! Det påverkar alla!

•-         Jag kan tyvärr inte göra något, det är för sent för att gå tillbaka.

•-         Jag trodde att jag kände dig.

Hon la på. Hon kände mig allt... men bara inte tillräckligt väl. Se vad som händer om man separerar tvillingar! De förlorar den speciella kontakt som tvillingar har. Men hon hade rätt... det var ett livsavgörande beslut, inte bara för mig och Georg men även för omvärlden. Alla fans, bandet, Michelle. Men om min handling skulle påverka Georg så att bandet påverkades också, exempelvis med spelningar, intervjuer och sånt... då skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv.

   Jag satte på min mp3 i ett försök att stressa ner. Det gör ont men går ändå, du kan alltid vända om. Men det är klart att just DEN låten ska komma på... jävla Nordman varför håller du med Michelle, du ska ju stå på min sida...

   Jag bläddrar igenom låtarna på min mp3, alla verkar gå emot mig idag. Hey I've been feeling kind of lonely since you left, homeless, one call away, keep your heart broken och Valentines Day var låtar som jag snabbt och säkert bläddrade förbi. Allting påminde mig om Georg...

   Jag stängde av mp3: n och försökte att slappna av ändå. 20 minuter kvar till boarding.

Georg:

•-         Så du tänker inte göra en amerikanare?

•-         Vad menar du med det?

•-         Du vet, åka till flygplatsen och stoppa henne precis när hon kliver på planet.

•-         Hon har tagit ett beslut, jag tänker inte få henne att ångra sig.

•-         Seriöst Georg, älskar du henne inte?

•-         Jo, det är därför jag inte tänker stoppa henne.

•-         Men kom igen! Det skulle vara hur gulligt som helt. Tänk dig, du springer fram till gaten och skriker hennes namn, hon ska precis gå genom säkerhetskontrollen, hon vänder sig om och ser dig, du går fram till henne och berättar hur mycket du älskar henne och att du inte klarar av att hon åker, hon ångrar vad hon har gjort, ni kysser varandra och alla omkring står och klappar händerna.

•-         Tom, detta är inte någon dålig amerikansk film, det här är verklighet. Hon kommer inte att ändra sig vad jag än gör.

•-         Så om du hamnar på sjukhus för att din bäste vän nästan slagit ihjäl dig för att du vägrade hindra tjejen du älskade från att åka, då kommer inte hon dit för att se hur du mår?

•-         Skitkul, men nej det gör hon inte eftersom du aldrig skulle klara av att slå halvt ihjäl mig med tanke på att jag har lite större muskler än vad du har.

•-         Du jag kan karate!

•-         Mm, visst. Du har svart bälte och har vunnit 5 guldmedaljer i DM.

•-         Hur fan visste du det?

•-         Tom seriöst lägg ner. Låt mig vara för en gångs skull. Gå till Annie eller nåt.

•-         Lågt Georg, lågt.

Tom gick äntligen ut ur rummet och lämnade mig ensam i min onödigt stora dubbelsäng. Jag sneglade på platsen bredvid mig, den var tom... men vad hade jag förväntat mig, Sandra har ju lämnat mig nu. Men alla hennes saker är fortfarande kvar. Hon lämnade kvar dem... tänk om hon kommer att hämta dem någon dag, när jag är här... Hur ska jag klara av det? Jag menar... ska jag prata med henne som att inget har hänt? Ska jag berätta för henne hur mycket jag saknar henne? Ska jag bli arg på henne och skrika på henne bara för att hon lämnade mig?

Fast, det är nog Michelle som hämtar allting... då kan jag ju se lite ledsen ut och försöka få lite medlidande. Eller? Man kanske ska låtsas som att allting är bättre än någonsin och att man är glad över att det tog slut... fast nej... det är bara elakt, då ljuger jag ju. Suck...

Sandra:

Jag gav min biljett till kvinnan som stod bakom disken. Hon kontrollerade den och passet, rev av ena änden och gav den lilla pappersbiten tillbaka till mig.

•-         Varsågod. Sa hon och log stort mot mig.

•-         Tack... svarade jag och tog emot pass och biljett.

   Jag tog några steg mot gången, vände mig om och såg tillbaka. Ingen Georg... en liten del av mig hoppades att han skulle komma hit och stoppa mig... men resten av mig förstod att han inte skulle göra något sånt. Långsamt började jag gå längs med gången, mot flygplanet. När jag väl hade kommit på och satt mig så förstod jag, Georg skulle inte komma.  

  I och med att flygplanet lyfte, så lämnade jag Georg bakom mig. Vårt förhållande var slut. Jag såg ut genom flygplansfönstret, såg hur husen blev mindre och mindre, vägarna blev streck och bilarna såg mer ut som myror än bilar. En högljudd suck fick kvinnan bredvid mig att stirra onödigt mycket på mig. Jag fällde en tår.

•-         Handlar det om en kille? Frågade plötsligt kvinnan bredvid mig.

•-         Du skulle bara veta... svarade jag och såg ner på mina fötter.

•-         Jag lyssnar om du vill prata.

•-         Det finns inte så mycket att säga. Vi har vart... jag menar hade vart, tillsammans i snart ett år, bara någon vecka kvar. Han är känd, jag är inte längre kär i honom. Han hade börjat fundera på förlovning...

•-         Visste du om det?

•-         Jag fick reda på det för en timme sen... men jag har tänkt igenom det här beslutet i två veckor, jag kan inte ändra mig nu, det är för sent att gå tillbaka.

•-         På en skala av ett till tio, hur kära var ni i varandra innan du började tvivla?

•-         12. Jag älskade honom djupt... med honom var jag trygg, lycklig och jag mådde bra...

•-         Det låter på dig som att du fortfarande älskar honom. Och inte är alla de där sakerna utan honom.

•-         Jag älskar honom fortfarande, men är inte kär i honom. Jag måste lära mig att vara trygg och må bra utan honom.

•-         Men att vara lycklig då?

•-         Det vet jag inte om det går...