Angiesblog

Del 2 ta reda på sanningen, innan det är för sent

Annie:

Jag vaknade upp på morgonen. Jag kände tuben i halsen, men jag ville andas själv. Jag ville inte att någon maskin skulle göra det åt mig! Jag blev arg av någon anledning och slog upp ögonen. Jag började få lite små panik då tuben i halsen började bli jobbig, en maskin bredvid mig började pipa smått och snabbt som katten kom en sjuksköterska in i mitt rum.

•-         Ta det lugnt, få inte panik. Jag ska ta ut tuben. På tre så hostar du allt vad du kan. 1... 2... 3. Sa hon och jag hostade som bara den. Halsen gjorde ont efter tuben och jag kunde inte prata så värst mycket.

•-         Tom...? Sa jag hest.

•-         Åh gumman, oroa dig inte för honom. Han kommer nog snart ska du se. Vill du ha något att dricka? Jag nickade svagt och sköterskan stack ut, för att sedan komma tillbaka med ett glas vatten. Sedan gick hon.

Jag såg ett välbekant ansikte dyka upp i dörröppningen. Först stirrade han bara på mig, förstod han att jag verkligen var vaken?

•-         Jag är vaken, jag lovar. Inget fake.  Sa jag hest och log mot honom.

•-         Det har hänt mycket under tiden du har legat i koma.

•-         Hur länge?

•-         Fem månader.

•-         Vad menar du med mycket? Något allvarligt? Har Tom skaffat sig en ny tjej eller vadå? Även om jag visste svaret så var jag tvungen att fråga.

•-         ...

•-         Har han det? Har han en ny tjej? Det är omöjligt! Jag har hört honom... när han har pratat med mig... han har ju vart här hela tiden... han kan inte ha skaffat en ny tjej. Jag ville inte inse det, även om jag visste att han hade haft en tjej... så ville jag inte förstå det.

•-         Han ångrar sig verkligen, det tog slut igår... han är väldigt deprimerad över det som hänt.

•-         Så... han har haft en tjej?

•-         Ja... han trodde inte att du skulle vakna upp.

•-         Han borde veta att jag inte är en sån som ger upp i första taget.

•-         Han höll fast vid tron att du skulle vakna... de första tre månaderna. Men sen kom hon... jag varnade honom för henne, jag sa att du inte skulle ge upp, men det var något med henne...

•-         Mira... vart är Tom nu?

•-         Han är... hur visste du hennes namn?

•-         Jag har hört vartenda samtal ni har haft med varandra här inne, vartenda ord han har yttrat till mig och alla de gånger som läkarna sagt till honom att jag inte förbättrats. Men jag har aldrig förstått, aldrig någon gång, att han hade en affär med en annan tjej... förrän igår, då hon hoppade på mig... och när han berättade det för mig.

•-         Så du hörde det jag sa igår...

•-         Det beror på vad du menar, det sista jag hörde var att du satte dig vid honom, sa att du skulle vara vaken medan han sov.

•-         Så då hörde du inte...

•-         Hörde vad?

•-         Vi tar det någon annan dag.

•-         Vart är han?

•-         I cafeterian. Jag övertalade honom att äta lite.

•-         Han har knappt ätit något de senaste dagarna va?

•-         Dagarna? Snarare månaderna... speciellt efter han träffade Mira, jag fick tvinga honom att äta.

•-         När kommer han tillbaka?

•-         Jag får gå och hämta honom, jag sa att jag bara skulle kolla till dig och sen komma tillbaka.

•-         Kan du göra mig en tjänst?

•-         Vad?

•-         Säg inte att jag har vaknat. Hitta på någon lögn om varför jag inte har kvar slangen i halsen.

•-         Så du ska överraska honom?

•-         Nej... jag ska låtsas vara i koma. Se till att ingen sjuksköterska kommer in, de vill väl göra prover antar jag, se till att allt funkar.

•-         Men...

•-         Varför? Jag vill se om han verkligen ångrar sig över Mira, han pratar med mig om allt, jag vill se om han klarar av att prata om henne också.

•-         Annie, det är inte sjyst.

•-         Inte sjyst? Han var otrogen medan jag låg i koma. Ska vi ens försöka diskutera vem som är mest sjyst av oss?

•-         Annie, han är min bror. Jag kan inte ljuga för honom.

•-         Det är på grund av dig som jag hamnade i koma. Om inte du hade kysst mig så...

•-         Om inte jag hade kysst dig? Jag kysste inte dig, det var du som kysste mig! Försök inte att lägga skulden på mig! Det kommer aldrig att funka!

•-         Det var inte direkt som att du försökte stoppa mig! Och hade det där aldrig hänt så hade jag och Tom aldrig bråkat, vi hade aldrig vart på torget den dagen, jag hade aldrig blivit skjuten.

•-         Försök inte ens att lägga skulden på mig. Det var du som kysste mig, du gjorde det valet.

•-         Du berättade för Tom...

•-         Han är min bror! Tror du verkligen att jag skulle kunna undanhålla något sånt för honom?!? Hur fan skulle jag kunna veta att du skulle bli skjuten!

•-         Snälla sluta... Tårarna började rinna längs med kinderna på mig.

•-         Sluta? Det var du som började det hela. Du skyller på mig för något som du gjort.

•-         Den enda andledningen till att jag skyller på dig är för att det känns bättre. Då kanske jag kan dölja mitt enorma misstag lite mer, då behöver inte mitt dåliga samvete skölja över mig för var gång jag tänker på Tom, för då har jag en syndabock.

•-         Hitta ett annat sätt att bli av med ditt dåliga samvete, använd inte mig. Jag går och berättar för Tom att du har vaknat.

•-         Bill... förlåt. Men... bara en fråga. Har de fått tag i hon som sköt mig?

•-         Tom vet vem det var, han fick reda på det igår.

•-         Vet polisen om det?

•-         Nej. Svarade Bill kallt och gick iväg.

Tom visste vem det var som sköt mig, men hade inte berättat det för polisen. Varför inte? Vem var det som betydde så pass mycket för honom att han inte hade hjärta att lämna in den till polisen? Ville jag veta svaret? Tårarna som nyss hade slutat rinna letade sig återigen nedför mina kinder. Jag torkade snabbt bort dem igen när jag såg Toms välbekanta ansikte närma sig dörren. Jag tvingade fram ett leende i ett försök att dölja mina ögon som var blanka av tårar.

   Först stod Tom bara i dörren och såg på mig, precis som hans bror tidigare gjort. Hans ögon började tåras och ett litet leende lekte på hans läppar. Långsamt gick han fram till mig, satte sig bredvid mig, som han alltid gjort tidigare.

•-         Är detta verklighet? Sa han frågandes.

•-         Ja. Du drömmer inte. Svarade jag och log. Men hur kunde han bara sitta där, hade han inte saknat mig över huvud taget?

•-         Bevisa det. För det känns inte äkta.

•-         Kyss mig, då har du ett bevis. Hans blanka, bruna ögon såg på mig, vad de uttryckte, det kunde jag inte utskilja. Han reste sig, böjde sig fram och kysste mig. En öm, försiktig kyss. En sådan kyss hade jag aldrig fått av honom. Jag vill ha en riktig kyss, en Tom kyss! Sa jag och log mot honom. Tom satte sig ned igen och såg mot Bill.

•-         Kan du gå ut, bror? Jag behöver prata ensam med Annie. Bill nickade och gick ut, hans ansiktsuttryck var ledsamt. Visste han vad Tom skulle säga?

•-         Vad är det, Tom? Varför är du så allvarlig? Vad var det för någon kyss jag nyss fick? Har något hänt med dig som jag bör veta om? Frågorna rann ut ur munnen på mig, så många frågor, men så få svar.

•-         Annie, jag...

Snabb genomgång av personerna.
Tom, Georg, Bill, Gustav: medlemmar i Tokio Hotel
Annie: Toms flickvän
Sandra: Georgs flickvän
Michelle: gustavs flickvän och sandras tvilling
Patricia: Bills modellkompis
Julia:Annies syster, i koma

Del 1 rewind and press play

Annie:

Efter bråket med Tom, så fanns ingenting kvar. Inga ord, inga tankar, inga känslor, ingen förlåtelse, ingen luft... allt som fanns kvar var han. För så fort det skottet träffade min mage, så tog allt slut. Allt ljus försvann, alla röster dog ut, all känsel försvann, sakta men säkert.

Ljudet och rösterna kom av någon anledning tillbaka, känseln började göra sig bekant igen. Men ljuset kom inte tillbaka. Allting var bara svart. Mina muskler var ur funktion, jag kunde inte röra mig. Inte prata eller någonting, bara lyssna.

    Jag kommer fortfarande ihåg vad som hände, vi hade stått där på torget, bråkat, PANG, jag hade känt en smärta i magen, kommer ihåg att jag tittade ner på mina händer och sett att de var täckta i blod. Sen är jag inte säker på vad som hände efter det. Men Tom har hjälpt mig att minnas.

    Varje dag sitter han vid min säng och pratar med mig. Flera gånger har han berättat att det inte var hans fel, om jag nu trodde det. Utan det var en tjej som hade skjutit mig, men hon hade kommit undan. Det hon inte visste var att detta bara förde oss närmare varandra. På ett eller ett annat sätt. Han har flera gånger sagt till mig att han älskar mig och att han inte vill förlora mig. Jag är inte hjärndöd, så de kan inte koppla bort mig från de där jobbiga pipande monitorerna. Men jag klarar bara inte av att öppna ögonen eller att prata, eller att överhuvudtaget röra på mig. Jag lyssnar på vart ord de säger, de tror att jag aldrig kommer att vakna. Skitsnack.

   Tom kom in, jag hörde det på hans tunga steg och hans små snyftningar. Han satte sig ned vid sängkanten denna gång. Hans hand strök över min kind. Den var varm. Jag lyckades vrida lite på huvudet, någon centimeter. Jag kunde se Tom i tankarna när han undrar om det han nyss sett var sant. Jag undrade själv om det var det, jag har ju inte kunnat röra mig på fem månader. Han strök mig på armen, jag kände att jag fick gåshud, så härlig var hans beröring. Jag lyckades ge ifrån mig ett svagt gnäll.

•-         Gumman? Sa du nåt? Hörde jag Toms röst eka. Jag gnällde svagt igen, försökte visa att jag hörde honom. Sjuksköterskan som var i rummet suckade.

•-         Tom, hör du i "syne" nu igen? Frågade hon besvärat.

•-         Nej jag är säker. Hon gnällde.

•-         Åh, Tom. Låt oss inte bygga upp några falska förhoppningar.

•-         Jag ska inte...

•-         Fast... hon gick med raska steg och öppnade dörren. Dr. Heinzel! Kan du komma in hit? Dr. Heinzel var min läkare, tydligen hade något hänt med mig.

•-         Vad är det? Frågade doktorn samtidigt som han gick in i rummet.

•-         Titta här, tror du att det betyder något?

•-         Hm... kan göra. Kör några tester så får vi se sen.

•-         Vad? Vad är det med henne? Sa Toms oroliga röst.

•-         Några värden var lite högre än vad de brukar vara, och det finns tecken på ökad hjärnaktivitet.

•-         Är hon på väg tillbaka?!

•-         Det är inte säkert, vi får göra några tester. Men hon kanske försöker. Sjuksköterskan gick ut. Tom strök mig över håret.

•-         I fem månader har jag väntat på detta, men du kunde inte ha valt en sämre timing. Hoppas du inte blir frisk för snabbt, det är något jag måste ta hand om.

Jag ville så gärna svara, men det klarade jag inte av. Inte nu... Tom gick ut. Varför gick han ut så tidigt? Han brukade alltid sitta och prata med mig. Och vad menade han med dålig timing? Vad skulle han ta hand om?

   Några minuter senare kom någon tillbaka, det var inte Tom, inte någon ur min familj, men någon var det. Plötsligt kände jag ett enormt tryck på bröstkorgen, som om någon satt på mig. Jag kände pulsen gå upp, hjärtat slog snabbare och snabbare. Vad hände med mig? Två händer tog ett fast tag om min hals, jag fick svårt att andas och en av monitorerna började pipa konstant. Någon kom in genom dörren.

•-         Mira, vad fan gör du!!!??! Skrek Tom hysteriskt.

•-         Hon ska för fan dö!!! Du var min, du är min och du kommer alltid att vara min!!! Bara för att hon råkar få några höga värden betyder det inte att hon kan ta dig ifrån mig!!!

•-         Du är för fan psykad!! Skrek han och började dra i Mira för att få bort henne.

Massa folk strömmade in genom dörren, trycket lättade från min bröstkorg men andningen hade jag fortfarande problem med. De körde ner en tub i halsen på mig, allt för att få mig att andas igen. De lyckades, men nu skulle jag inte kunna prata, även om jag ville.

Senare på kvällen...

Tom satt vid min säng, han grät. För efter Miras attack, hade jag inte visat några nya tecken på förbättring. Han var helt förstörd. Han grät hejdlöst, det gjorde ont i mig när han mådde dåligt. Precis såhär hade han vart de första dagarna som jag legat i koma, han hade känt sig skyldig, mått dåligt, gråtit hejdlöst varje dag.

•-         Förlåt, Annie... allt är mitt fel. Nej det är det inte! Förlåt för allt jag gjort mot dig, jag gjorde fel. Vad menar du? Jag trodde inte att jag var sån... jag har ju dig. Tom du gör mig rädd. Jag var otrogen mot dig, Annie. VAD SA DU ATT DU VAR SA DU? Jag trodde inte att du skulle komma tillbaka, läkarna manipulerade mig. Skyll inte detta på läkarna! Men sen kom Mira, hon var ljuset när allt var som mörkast. Gjorde jag allt mörkt för dig? Jag borde inte ha gjort det. Det var fel av mig. De kan du ge dig fan på att det var! Men som tur är, så vet inte pressen om det. De vet inget om henne och hon kan inte bevisa att vi två har varit tillsammans. Tur för dig... Jag förstår dig om du är arg på mig... men du måste förlåta mig. Jag överlever inte utan dig. Gulligt av dig Tom, men tänk om jag aldrig vaknar upp...

•-         Tom, kom nu. Du måste hem och sova. Det lät som Bills röst.

•-         Nej! Jag vill stanna här med Annie!

•-         Tom, hon kommer inte att vakna upp idag.

•-         Det vet du inte! Jag måste vara här när hon vaknar... jag måste...

•-         Tom, jag tror att hon förlåter dig. Du måste få en god natts sömn.

•-         Jag är skyldig henne att stanna här! Jag var för fan otrogen mot henne...

•-         Isåfall stannar jag här också, jag är vaken så kan du sova. Om hon vaknar väcker jag dig.

•-         Bill...

•-         Jag tar inte emot ett nej. Jag stannar eller så åker du med hem.

•-         Okej då, stanna kvar då.

Bill satte sig ned i en stol, resten av kvällen som jag var vaken spenderade dem i tystnad. Ingen sa ett ord, det behövdes inte, för både Tom och Bill visste vilken tanke som hemsökte dem båda. Kommer hon verkligen att vakna?

På onsdag kommer jag att börja lägga ut min senaste fanfiction. En del varje vecka ungefär. Trubbel i paradiset består av tre olika delar. Det som jag lägger ut nu är en Flashback från de första två.

Tip1

Jag och Sandra gick ner till stan, vi gick in i en klädbutik, jag stod och tittade på en röd tröja som Sandra skulle ha passat grymt bra i då jag hörde ett skrik bakom mig.

•-         Iiihhh! Det är Georg från Tokio Hotel! Skrek en tjej och genast kom 5 tjejer till och började springa emot mig och Sandra.

•-         De har genomskådat mig! Utbrast jag och drog med Sandra till provhytterna.

•-         Nähä, tror du de? Sa Sandra retsamt.

 Jag drog med henne in i en provhytt. Den var liten och det stod klart för mig att den inte var gjord för två. Jag kunde höra tjejerna utanför och hur personalen bad dem att gå ut från butiken. Jag log för mig själv. Sedan kom jag och tänka på vad jag egentligen gjorde och vart jag var. Jag tittade på Sandra som stod framför mig med ryggen emot mig, jag lade mina händer på hennes höfter och kysste henne i nacken. Jag kände hur hon darrade till, jag smålog och fortsatte kyssa henne samtidigt som jag smekte hennes mage med mina händer. Hon vände sig om och lade sina armar omkring min hals. Jag drog henne närmre.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Sandra, det är en grej som jag vill prata med dig om. Sa jag med allvar i rösten.

•-         Om det handlar om det som stod i tidningen så vet jag redan om det. Sa hon och satte upp håret i en hästsvans.

•-         Jag vill ta med dig på intervjun. Jag vet redan att jag kommer få en massa frågor om dig och mig så då kan du ju följa med och svara på några av dem själv.

•-         Är du seriös?

•-         Ja, jag vill visa alla att du är min flickvän.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Jag tänkte bara på Sussie. Jag klarar inte av ett seriöst förhållande just nu men jag kan inte låta bli att känna mig skyldig. Jag vet att det inte är likt mig, jag vet inte vad det är för fel på mig idag. Känner mig konstig.

•-         Men ni hade ju pratat om det, vilket betyder att Sussie gick med på att inte ha något seriöst. Du kanske för en gångs skull har blivit kär Tomi.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi följde efter Gustav till en park. Han satte sig ner på en bänk och jag och Georg satte oss i gräset på en plats då vi kunde se Gustav men Gustav kunde inte se oss. Det dröjde inte länge förrän en tjej kom och satte sig bredvid Gustav. Hon var brunhårig, precis som Sandra. Hon såg ut att vara 15 kanske 16 år. Ganska söt tjej faktiskt.

•-         Det är inte sant! Utbrast Sandra.

•-         Vadå? Sa jag fundersamt och försökte komma på vem den där tjejen såg ut som.

•-         Det där är min syrra! Sa Sandra och det såg ut som om hon skulle kunna svimma när som helst.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tip 2

•-         Eh, jaha, okej. Henri är hemma förresten.

•-         Vad roligt då. Hur länge stannar han?

•-         En vecka. Men det är någon här som kommer att stanna i lite mer än två veckor. Michelle. Går det bra för dig?

•-         Okej, javisst, det går väl bra.

•-         Okej, tack mamma! Sa Sandra och skulle precis vända sig om för att gå iväg då jag verkligen förstod vad hon nyss hade sagt.

•-         Vänta här nu! Du går ingenstans lilla fröken! Sandra stannade upp och vände sig långsamt om.

•-         Vad?

•-         Sa du Michelle?

•-         Ja.

•-         Men inte Michelle som i...?

•-         Som i min syster som jag inte har sett på åtta år, ja.

•-         BILL! Kom nu, vi drar härifrån. Halvskrek han. Han undvek att titta på oss och sprang ut igen. Jag tycktes skymta något i hans ögon, var det tårar? Bill ryckte på axlarna och sprang efter. Kvar satt Nicke med ett snopet uttryck i ansiktet, det var som om han var 5 år och någon hade snott hans MagnumMandelglass. 

•-         Det är lugnt, Nicke, du får träffa honom senare idag. Sa Sandra och Nicke blev glad igen. Men jag kunde inte glömma vad jag nyss hade sett. Vad hade Tom och Sussie verkligen pratat om?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

. Jag hörde däcktjut och skrik några hundrameter rakt fram. När jag hörde ambulanssirenerna började jag springa, jag var tvungen att få reda på vad som hänt. När jag kom fram hade ett par ambulansbilar samlats på platsen, en folkmassa stod och tittade på, de flesta med skräckslagna miner. Jag banade väg genom folkmassan och när jag äntligen fick se vad som hänt skrek jag rakt ut. Tårarna började forsa ner för mina kinder och jag sprang fram till den illa tilltygade kvinnokroppen som låg där på den hårda, svarta asfalten och blev omhändertagen av ambulansmännen. Det var Sussie.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Hon kommer att klara sig. Sa han och log. Hon hade tur, det kunde ha gått mycket värre, men mirakulöst nog så bröt hon endast två revben och fick en ganska svår hjärnskakning. Några småsår här och där men de är mest ytliga. Hon hade en väldans tur. Sa han, men jag såg på honom att han hade något mer att säga.

•-         Men... det finns en dålig nyhet också, eller hur?

•-         Tyvärr så... ja, det finns det.

•-         Men säg då, vad gick fel?

•-         Sussie har tyvärr fått missfall. Det kan bero på olyckan, men vi vet inte.

Jag kände allas blickar riktas mot mig, förutom Bills. Jag vet vad de alla tänkte. Missfall?!?!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Hej, jag heter Annie. Jag vred lätt på huvudet, där stod en svarthårig tjej men de vackraste bruna ögon jag någonsin sett.

•-         H-Hej. Jag är Tom. Sa jag nervöst.

•-         Jag har inte sett dig här förut.

•-         Jag har varit upptagen.

•-         Med vad?

•-         Privata saker. Vet du inte vem jag är? 

•-         Eh, jaha. Jag kan gå om du vill.

•-         Nej, nej. Stanna kvar. Jag har bara inte fått i mig någon drink än, så fort jag fått i mig den här så blir jag på bra humör. Du får inte gå än, sötnos.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Hej då, Tom. Hon gav mig ett kort och gick sedan därifrån. Jag tittade på kortet jag hade i min hand: "Annie Johnsson"

"prof. Dansör"

På Baksidan stod hennes nummer och hemadress. Jag hade halva inne, snart skulle hon vara min. Åtminstånde för en natt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Jag trodde att du hade gått! Sa jag och satte mig bredvid henne med en duns.

•-         Nej, festen har ju bara börjat! Sa hon glatt.

•-         Men du kunde ju ha sagt till mig att du var kvar!

•-         Jag trodde att du såg mig, och du såg ju ut att ha så trevligt i baren så jag ville inte störa dig. Annies röst blev mer och mer dimmig för mig, jag kunde bara utskilja vissa ord. Nu hade jag min chans!

Jag lade armen om henne, hon protesterade inte. Haha, jag kommer att få till det! Tänkte jag och log för mig själv. Jag lutade mig försiktigt fram och kysste henne. Hon kysste mig tillbaka. Mjukt och ömt. Helt perfekt.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tom:

Jag vaknade av att mobilen ringde, huvudet dunkade som fan och ringandet från mobilen gjorde det inte bättre. Ljuset från fönstret bländade mig och jag reste mig långsamt upp för att dra för gardinerna. Mobilen fortsatte ringa, den lät irriterad. Inte normal och vänlig utan förbannad och irriterad. Mot min vilja svarade jag.

•-         ah, hallå. Sa jag sömnigt och besvärat.

•-         ÄR NI INTE KLOKA! Skrek rösten i andra änden.

•-         AAAAAAJ! Vem fan är det och vad snackar du om?

•-         GEORG! VEM FAN SKULLE DET ANNARS VARA!

•-         FORTFARANDE AJ! Prata lite tystare är du snäll så att du inte spränger mitt huvud.

•-         Du har alltså inte hört?

•-         Hört vad?

•-         Vafan, till och med de i Sverige vet om det!

•-         Vad fan snackar du om?!?!

•-         Sätt på nyheterna!

•-         Men Georg, jag ser aldrig på nyheterna.

•-         NU!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ensam vid bordet, ingen annan där. Jag tog upp tidningen och kollade på rubriken.

"TVILLINGARNA KAULITZ GER ÄNTLIGEN EFTER FÖR SINA KÄNSLOR!" Bilden bredvid texten föreställde mig och Bill. Vi var på den nya klubben och satt tätt hopslingrade i en soffa och kysstes. Jag hade trott att det vart Annie...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Annie låste upp och vi gick. Jag hade rätt, det var en städare som gick runt och lyssnade på musik. Vi satte oss vid ett bord, jag satt mittemot Annie och försökte komma på hur jag skulle uttrycka mig. Det var en ganska stor tjänst som jag skulle be henne om.

•-         Så, Tom. Vad var det för tjänst du pratade om?

•-         Eh... ja... som du vet har det vart ganska mycket skvaller om det där med mig och Bill... och... eh... jag har kommit på ett sätt att få det att försvinna, men jag behöver din hjälp.

•-         Visst, eller... det beror på vad jag ska göra men jag tror vi kan komma överens.

•-         Skulle du kunna... eh... låtsas... vara min flickvän?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Så...? Du är okej med allt som hände igår?

•-         Nu är jag det. Svarade jag och kysste honom. Han såg chockat på mig. Inbilla dig inte något nu, gubben. Sa jag snabbt och kravlade mig ur sängen. Jag upptäckte snabbt att jag hade en av Toms t-shirts på mig.

•-         Du kan behålla den om du vill. Jag använder den nästan aldrig så.

•-         Vi får se. Jag tog med mig mina kläder in på toaletten för att byta om. Precis innan jag stängde dörren vände jag mig om och sa: Vi låtsas bara, Tom, vi är inte tillsammans på riktigt. Kom ihåg det. Han såg lite halvbesviket på mig och nickade stumt. Jag stängde dörren och började byta om.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Det har vart en del skriverier om dig också, Bill. Du och Patricia Williams, hur ligger det till? Nu när hon krävt skilsmässa så väcks en del misstankar. Har du något med det att göra?

•-         Pratar du ofta om dig själv i tredje person? Frågade Georg och gav Patricia en mystisk blick.

•-         Jag läser bara från papperet. Och även om jag själv kan svara på frågan så måste jag fråga Bill också. De funderade på att skicka en annan reporter men jag sa ifrån.

•-         Och du vet lika väl som jag att det inte är något på gång mellan oss. Vi är kompisar det är allt. Din skilsmässa har inget med mig att göra.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Min syster...

•-         Vad är det med henne?

•-         Kan du låta mig prata, du som ville veta vad det var?

•-         Ok, förlåt. Fortsätt.

•-         Hon tog nästan livet av sig.

•-         Varför då?

•-         Tom...

•-         Förlåt, jag ska inte avbryta.

•-         På grund av dig... och mig... Vid det här laget kunde inte Annie hålla tårarna tillbaka, de börja rinna nedför hennes kinder och hon gjorde inga försök att stoppa dem.

•-         Vad menar du?

•-         Hon är kär i dig, Tom! Och när hon fick höra att VI var tillsammans så tog hon första närmsta kniv och skar sig i armen. HON LIGGER I KOMA, TOM!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Jag uppfattade aldrig ditt namn.

•-         Caroline Carson.

•-         "Den" Caroline Carson? Som sätter upp de största dansshowerna i hela England?

•-         Ja. Jag var intresserad av att ha med dig ett tag i en av mina shower men... mitt intryck av dig ändrades när jag såg att du var tillsammans med Kaulitz.

•-         Enligt mig ska man välja kille efter sina känslor inte efter vem som är bäst för ens karriär.

•-         Synd att du känner så. Du kunde ha fått ditt världsgenombrott tack vare mig.

•-         Synd att du baserar talang för dans på vilken typ av kille man väljer. Att jag är tillsammans med Tom Kaulitz har ingenting med dans att göra. På tal om Tom, jag måste gå, han väntar på mig.

•-         Man kan inte leva på kärlek. Vill du inte hellre bli världskänd för din talang istället för din pojkvän?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

. Men den här kyssen var så känsloladdad att jag fick kämpa för att hålla mig på benen. Den här kyssen var äkta. Tom avslutade kyssen med en lätt puss. Det perfekta avslutet på en perfekt kyss.

•-         Tom... wow.

•-         Är det verkligen fortfarande på låtsas, Annie? Jag tycker inte att det verkar som så längre.

•-         Jag vill inte att det ska vara på låtsas längre. Jag har känslor för dig, riktiga känslor.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

De var hemma hos honom, ensamma. Resten hade gått ut på stan eller gått iväg för att göra något annat. Hon skulle precis gå när han tog tag i henne och drog henne tätt intill sig.

•-         Bill... vad-

Hon hann inte avsluta sin mening. Deras läppar möttes och hon drogs med i kyssen. Men hon slingrade sig snabbt ur hans grepp. Detta var inte rätt.

•-         Det här känns fel. Vi borde inte.

•-         Han kommer inte att få reda på något. Såvida inte du berättar.

Hon skulle hålla tyst. Deras läppar möttes igen, denna gång mer passionerat. Att göra något förbjudet var något som hon var van vid, men detta var annorlunda.

Jag skakade på huvudet. Jag var tvungen att berätta. Samvetet bildade djupa ärr inom mig. Mitt förräderi förstörde mig inifrån. Vad hade jag gjort?

•-         Varför gjorde du det Annie? Sa han kallt.

•-         Jag berättade det för fan för dig trettio minuter sedan, lyssnar du inte på mig?!

•-         Allting var ju så bra... varför sabbade du det?

•-         Jag behövde leva ett liv, Tom! Jag behövde få spänning. Skrek jag rätt i ansiktet på honom.

•-         Leva ett liv? Så med mig har du inget liv alltså? Har jag dödat dig?

•-         Allt blev så instängt! Jag kunde inte göra någonting! Du åker hela tiden på spelningar och intervjuer! Du har aldrig tid med mig! Jag fick bara sitta på ett jävla hotellrum hela dagarna! Aldrig gå ut, tänk om jag ställer till med en skandal! 

•-         Duger jag inte åt dig? är det det som är felet? är jag inte tillräckligt bra för dig?

•-         Tom jag älskar dig! Du betyder för fan allt för mig

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         nej... men ibland kan det vara skönt att bara kunna... känna sig fri. inga förbindelser. jag älskar dig tom, jag älskar att vara tillsammans med dig också, du är för fan underbar. jag förstår inte hur jag kunde göra detta... hur jag kunde sabba allt...

•-         Du har inte förstör allt.

•-         Jo det har jag! Du hatar mig!

•-         Jag hatar dig inte, Annie.

•-         Sluta vara arg på mig då! Säg att allting kommer att bli bra! Låt oss då bara glömma allt och börja om!

•-         Det är inte så lätt, Annie.

•-         Vad måste jag göra? Vad måste jag göra för att allt ska bli bra igen?

•-         För det första kan du ju lova att aldrig göra något sånt här igen! Det är ju alltid en början!

•-         Vad ska jag göra sen då? jag lovar att aldrig mer göra något liknande. På hedersord. Jag svär vid mitt barns liv! Vad ska jag göra nu?

•-         Nu ger du mig en kyss. Jag lutade mig fram för att ge Tom en kyss. Något som jag inte gjort på länge.

•-         Vänta här nu... sa du barn?

PANG!!!!!!!!!!!! PANG!!!!!! Ljudet från pistolen nådde mina öron, bara för sent. Jag hörde Toms panikartade röst skrika mitt namn och jag kände hur han försökte hålla mig uppe. Men smärtan tog över och allting blev bara svart. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

•-         Det är såhär att vi-

•-         För bara ett par minuter sedan var det skottlossning på torget i Hamburg. Turligen blev bara en skadad. Annie johnson, 17, är nu påväg till sjukhus. Hon är flickvän till den kände gitarristen Tom Kaulitz i Tokio Hotel. Var skotten riktade mot honom från början kanske? Vi återkommer senare med mer information.

•-         Vi har tänkt flytta ihop. Vi ska flytta till Tyskland! Du får mer tid med Gustav.

•-         Nej... nej detta händer inte!!!!

•-         Annie?

Varken jag eller Simone lyssnade på min pappa längre. Hörde vi verkligen rätt? Hade någon försökt skjuta Tom men träffat Annie istället? Detta var inte sant, det kunde det inte vara, inte en gång till, först Sussie, nu Annie. Ska han aldrig få vara lycklig?

Förlåt om jag har ljugit för dig
Men jag trodde inte att det skulle gå över så lätt
Känslorna svalnade på bara två veckor
nu känner jag ingenting

Fotona är borttagna
Minnena raderade
Men något har stannat kvar
ett litet ärr som inte vill läka

Det lilla ärret står för det faktum
att du fick mig att tro att du åtminståne tyckte jag var okej
men jag vet att jag inte betyder något för dig
bara det att du inte har mod nog att säga det till mig

det lilla ärret står för tillit
jag trodde du var man nog att säga som det är
Men du gömmer dig bakom andra
Försöker att inte synas

men gissa vad
jag ser dig
vart du än är