TiP 3 del 3

Del 3 lyssna, förstå och förlåt. Är det verkligen så enkelt?


Annie:

Tonen som Tom hade på rösten gjorde mig osäker. Han verkade inte glad över att jag hade vaknat. Utanför såg jag hur Bill pratade med en av sköterskorna, hon ville in för att ta tester antog jag.

•-         T-t-tom? Sa jag osäkert. Väntade otåligt på ett svar.

•-         Mm... svarade han och nickade utan att kolla på mig.

•-         Vad har hänt med dig?

•-         Bill sa... att du visste vad som har hänt.

•-         Jag... vet allt.

•-         Förlåt... jag mår väldigt dåligt på grund av det jag gjorde. Det har plågat mig var dag, igår kände jag att jag var tvungen att göra slut med henne, jag klarade inte av det längre. Jag mår fortfarande dåligt över det, jag kommer inte att kunna må bra såvida du inte förlåter mig.

•-         Du vet vem som sköt mig. Lämna in henne eller honom till polisen. Så har du min förlåtelse.

•-         Det ska jag. Men... du vet tydligen inte allt som har hänt.

•-         Vad är det som jag ska veta?

•-         Du blev träffad i magen. Läkarna gjorde allt de kunde men...

•-         Men vad?

•-         Barnet... vårt barn... du förlorade så mycket blod... Toms ögon tårades och hans underläpp darrade när han pratade. Jag hade totalt glömt bort att jag var gravid.

•-         Så... vi kommer inte att få något barn? Han sa, vårt, barn... vårt som i hans och mitt. Ville han ha det eller var han egentligen glad över att det inte blev något?

•-         Nej... kan jag inte få lyckas en enda gång? Tom tittade upp mot taket, vem pratade han med? Gud?

•-         Tom? Vad menar du?

•-         Jag och Bill pratade om det igår kväll... ett tag innan jag träffade dig, när jag först var i Sverige, det var i slutet av februari. Jag träffade en tjej. Sen när jag kom tillbaka till Sverige efter ungefär fyra veckor så fick jag reda på att hon var gravid. Samma dag blev hon påkörd av en bil och förlorade sitt barn. Samma dag som jag fick reda på att du var gravid blev du skjuten och förlorade vårt barn.

•-         Tom... varför sa du att hon förlorade sitt barn och att jag förlorade vårt barn?

•-         Hon skulle bara vara ett one-night-stand. Jag kanske tyckte om henne lite men... jag älskar dig. Detta kändes verkligen som vårt barn. Jag... jag ville ha det här barnet.

•-         Men... vi kan ju försöka igen. När jag kommer ut härifrån.

•-         Varför vänta? Tom såg på mig med en kåt blick. Hade jag inte legat i en sjuksäng på ett sjukhus och snart skulle bli undersökt skulle jag ha hoppat på honom på direkten.

•-         Tom, jag inser att du har saknat mig, på det sättet också. Jag har längtat efter det... i en evighet. Men jag ligger i en sjuksäng, det står folk utanför, snart kommer det komma in läkare och testa mig. Det känns inte så lockande.

•-         Åh... okej. Men så fort du kommer ut härifrån!

•-         Jag lovar. Då blir det fyrverkerier.


Tom gav mig en kyss, en riktig kyss och lämnade sedan rummet. Sköterskor och läkare kom in och började babbla om att de var tvungna att göra massa prover men jag hörde dem inte. Allt som rörde sig i mitt huvud var Toms ord, jag älskar dig. Detta kändes verkligen som vårt barn. Jag... jag ville ha det här barnet. Han skulle få sin önskan uppfylld, så fort jag fick komma ut från detta helvete så skulle jag få honom att le igen och denna gång skulle det leendet vara för alltid.


Tom:

•-         Tom! Har hon vaknat!? Hur mår hon?

•-         Hon mår bra, hon ska genomgå en del tester men förhoppningsvis är allt bra.

•-         Hur påverkar detta ert förhållande?

•-         Endast positivt, detta kommer bara att stärka oss. Så den som från början försökte splittra oss misslyckades totalt.

•-         För ett par dagar sen var det en incident med en annan tjej som lyckades ta sig in på Annies rum. Vem var hon?

•-         Förmodligen någon som stod på samma sida som den som sköt Annie från början.

•-         Vart är hon nu?

•-         Jag vet inte, förmodligen hos polisen.

•-         Enligt en del källor ska Annie ha varit gravid när olyckan inträffade. Är detta sant?

•-         Om du kallar mordförsöket på min flickvän för en olycka så tror jag att du vet vad mitt svar på den där frågan kommer att vara.

•-         Nog med frågor, Tom har haft en jobbig dag och nu måste han åka tillbaka till lägenheten, skingra er.


•-         Giriga små gamar är vad de är. Inget annat.

•-         Ta det lugnt. Håll masken inför pressen så kanske de inte misstänker något.

•-         Vem fan är det som har läckt ut den informationen? De skulle inte veta om varken Mira eller barnet.

•-         Jag jobbar på det. Men det kan ju vara hon själv också, Mira alltså.

•-         Skulle inte hon vara i häktet?

•-         Hon kan fortfarande ha haft kontakt med en journalist.

•-         Du svarade inte på min fråga. Menar du att hon inte sitter i häktet längre?

•-         Hon blev frisläppt mot borgen, av någon anledning.

•-         Och varför hör jag inte om detta förrän nu?

•-         Vi ville inte oroa dig i onödan.

•-         I onödan? ALLT som har med MIG, ANNIE eller MIRA SKA jag få reda på! Jag måste förbereda mig för alla möjliga sorters frågor som kan tänkas ställas.

•-         Tom, lugna ner dig, du klarade ju av det där bra. Du får mer info när vi kommer till lägenheten.

•-         Visste du också om detta, Bill?

•-         Jag fick reda på det för en timme sen.

•-         Min egen bror går bakom ryggen på mig...

•-         Tom lägg ner för fan. Din flickvän har nyss vaknat ur sin koma och allt du bryr dig om är vilka frågor som pressen kommer att ställa.

•-         Förlåt då...


When my time comes, forget the wrong that I've done
Help me leave behind some reasons to be missed


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0