Hjälp
sitter här och vill verkligen skriva något men hjärnan är blank.
Jag är varken flummig eller djup
Inte glad eller ledsen
Deprimerad? Nej inte det heller.
För hur jag känner mig nu, det finns det inget ord för.
Alla har vi någon gång gillat någon och verkligen hoppats på att den personen ska gilla oss också. Men oftast har det blivit så att man har blottat sina känslor för den här personen men inte fått någon reaktion. Kanske ett enkelt "okej" till svar. Är det verkligen okej att bara säga "okej" ? Inte enligt mig. För ett enkelt "okej" är samma sak som "so what? Tror du att jag bryr mig om vad du känner?". Så kändes det iallafall för mig. Ett slag i ansiktet.
Jag menar är det för mycket begärt att få ett litet "jag gillar dig också" eller ett "tyvärr så känner jag inte samma"? Är det verkligen det? Det tar mycket mod att berätta hur man känner för någon, och får man då ett "okej" som svar känns det helt bortslösat. Man har tagit fram sin känsliga sida, öppnat sig för en annan person, bara för att göra bort sig.
Så sedan när man bestämmer sig för att "nu jävlar, nu ska jag sluta att gilla han/hon", då går det inte. Man fortsätter att hålla fast vid hoppet, eftersom den här personen ändå varit ganska snäll mot en. Den har pratat med en trots att man gjort bort sig totalt framför den. Kanske tycker den om mig? Men man blir trots allt lika besviken när man inser att den kunde inte bry sig mindre om vad man känner, tycker och tänker. För denne är du bara en i mängden, ytterligare en människa på jorden, inte värd mer än någon annan.
Tillslut visar det sig att den kärlek du kände för personen inte längre är lika stark. Den var överdriven, oexisterande, maskerad. Det var bara en vanlig förälskelse som varade lite längre och kändes starkare för att den hela tiden blev påmind. Hur gör man för att komma över någon helt?
Det är inte många själar som läser min blogg.
Men om det nu är någon som trots alla odds hittat hit och läst detta.
Tänk på de frågor jag ställt i texten.
Kan ni besvara några av dem?
Jag är varken flummig eller djup
Inte glad eller ledsen
Deprimerad? Nej inte det heller.
För hur jag känner mig nu, det finns det inget ord för.
Alla har vi någon gång gillat någon och verkligen hoppats på att den personen ska gilla oss också. Men oftast har det blivit så att man har blottat sina känslor för den här personen men inte fått någon reaktion. Kanske ett enkelt "okej" till svar. Är det verkligen okej att bara säga "okej" ? Inte enligt mig. För ett enkelt "okej" är samma sak som "so what? Tror du att jag bryr mig om vad du känner?". Så kändes det iallafall för mig. Ett slag i ansiktet.
Jag menar är det för mycket begärt att få ett litet "jag gillar dig också" eller ett "tyvärr så känner jag inte samma"? Är det verkligen det? Det tar mycket mod att berätta hur man känner för någon, och får man då ett "okej" som svar känns det helt bortslösat. Man har tagit fram sin känsliga sida, öppnat sig för en annan person, bara för att göra bort sig.
Så sedan när man bestämmer sig för att "nu jävlar, nu ska jag sluta att gilla han/hon", då går det inte. Man fortsätter att hålla fast vid hoppet, eftersom den här personen ändå varit ganska snäll mot en. Den har pratat med en trots att man gjort bort sig totalt framför den. Kanske tycker den om mig? Men man blir trots allt lika besviken när man inser att den kunde inte bry sig mindre om vad man känner, tycker och tänker. För denne är du bara en i mängden, ytterligare en människa på jorden, inte värd mer än någon annan.
Tillslut visar det sig att den kärlek du kände för personen inte längre är lika stark. Den var överdriven, oexisterande, maskerad. Det var bara en vanlig förälskelse som varade lite längre och kändes starkare för att den hela tiden blev påmind. Hur gör man för att komma över någon helt?
Det är inte många själar som läser min blogg.
Men om det nu är någon som trots alla odds hittat hit och läst detta.
Tänk på de frågor jag ställt i texten.
Kan ni besvara några av dem?
Kommentarer
Trackback
