Angiesblog

Det kryper innanför huden på mig, hela tiden är det något som kryper. Jag försöker att borsta bort det men det hjälper såklart inte. Det syns inte att det är något där, men jag vet det, annars skulle det inte kännas såhär. Hela tiden kryper det, på ryggen, benen, armarna, magen. Och det vägrar att försvinna. Det blir bara värre.
   Jag kliar, det försvinner för en stund. men bara två sekunder senare dyker de upp på något annat ställe. Jag vill bara att de ska sluta.

Jag har en dröm om en speciell kille. Han har inget namn, för han existerar inte. Inte än iallafall...
   Den här killen...han är underbar, han är snäll och han bryr sig om vad man har att säga. Han har en framtid, tillsammans med mig. Tillsammans mår vi bra, tillsammans klarar vi oss, vad som än händer. Han är mitt stöd när det är jobbigt, han förklarar sånt man ibland inte förstår, han förstår hur man känner.
    Han är ingen skrytmåns, han står ogärna i centrum. Han har muskler, men visar inte gärna upp dem. Han tänker på samma sätt som jag, på ett sätt som inte många förstår. Han är djup, poetisk. Gillar lite mer udda, djupa filmer och böcker. Såna om självförstörelse, hallucinationer och depression. Han ser "Vingklippt ängel" ur en förstående, istället för dömande vinkel.

Vart finns han? Vem är han? Och när kommer jag att träffa honom?

ingenstans, har inget namn, aldrig....