Angiesblog

ännu en del på Trubbel i paradiset, hoppas ni gillar den!

Del 7 Agera eller gå vidare

Annie:

   Det hade gått mer än en månad, jag hade jobbat aktivt med sjukgymnastiken och tack vare den goda form jag hade haft innan så kunde jag nu ta mig fram ganska bra. All muskelmassa hade ju inte försvunnit.  Jag tränade så pass mycket att läkarna nästan bad mig att trappa ner. Men min inre styrka var så starkt att jag inte kunde. Jag var tvungen att fortsätta kämpa.

   Jag hade precis kommit tillbaka på Lahja, min sjukgymnast. Vi hade hållit på i en och en halv timme tills hon sa att vi var tvungna att sluta, hon hade en annan patient. Lahja var bra, hon hade humor och brydde sig inte om att jag var tillsammans med en kändis. Hon kom bra överrens med alla i bandet, speciellt Bill. De hade många gemensamma intressen och ibland efter att Lahja slutat kom hon in till mig för att se om han var där.

   Klockan närmade sig fem, snart skulle Tom vara här, jag hade inte sett honom på snart tre veckor, de hade haft en massa konserter. Men nu skulle han äntligen komma. Jag tänkte tillbaka på vad som hände för fem veckor sedan, jag hade varit arg på honom, det borde ha vart tvärt om. Båda hade varit otrogna men hans situation var förståelig. Det finns ingen ursäkt för vad jag gjorde.

•-         Hej älskling! Tom dök upp i dörren med ett stort leende på läpparna.

•-         Hej gubben. Svarade jag och log. Vi hade inte pratat mer om det där med Bill.

•-         Titta vad jag har köpt! Tom drog fram en stor blombukett av rosor som han gömt bakom ryggen.

•-         Åh, Tom, de är underbara! Du vet att jag älskar rosor!

•-         Japp.

•-         Men de måste vart svåra att få tag på? Frågade jag och såg på de svarta, vita och röda rosorna.

•-         Du förtjänar det bästa. Svarade han och kysste mig.

•-         Tom... det är något jag skulle vilja prata med dig om.

•-         Okej, om vad?

•-         Bill.

•-         Vad är det med honom?

•-         Du kan inte allvarligt säga att du bara är okej med vad som hände mellan han och mig?

•-         Jag förlät dig för över ett halvår sedan.

•-         Men vi har inte pratat något mer om det...

•-         Vad finns det att prata om? Du gjorde ett misstag, det gjorde jag med. Men vi har båda förlåtit varandra nu, eller hur?

•-         Ja... men...

•-         Och Annie, även om du svor på ditt barns liv att du inte skulle göra om det-

•-         Wow, vilket löfte, mitt barn lever inte längre.

•-         Jag tror dig ändå. Jag har förlåtit dig flera gånger om inombords.

•-         Jag är glad att jag har dig, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, vart jag skulle vara nu om jag inte träffat dig den där kvällen. Om jag inte hade vågat gå fram till dig... Jag stod och fegade ett bra tag.

•-         Va? Gjorde du? Tom flinade stort.

•-         Ja... du var ju himla söt. Jag såg ner i täcket och rodnade.

•-         Du... det är du också. Och därför har jag en till sak åt dig.

•-         Köpte du choklad också? Frågade jag förhoppningsfullt.

•-         Haha, nej tyvärr. Tom skrattade och såg lurigt på mig.

•-         Men Toooom! Klagade jag.

•-         Jag köper sen. Men det är ju såhär... vi gjorde aldrig "Det" officiellt och vi har inte visat det på något sätt heller.

•-         Aha...?

•-         Annie... Tom gick ner på ett knä. Vill du gifta dig med mig? Han tog fram och öppnade en liten smyckesask, men ringen inuti var allt annat än liten, diamanten var grymt stor och därför också väldigt dyr.

•-         Tom, den är ju enorm! Utbrast jag.

•-         Det är inte första gången man hör det. Tom log stort och blinkade.

•-         Nej... det är klart.

•-         Så? Vad blir ditt svar?

•-         Ja! Ja, ja, ja, JA! Jag älskar dig!

Tom:

Jag drog in Annie i en djup och passionerad kyss. Nu var den lätta biten avklarad. Nu var det bara att hoppas på att Annie inte var en Bridezilla som skulle fixa allt för mycket inför det kommande bröllopet. Shit, jag ska gifta mig.

Jag gick ut för att köpa choklad åt Annie, hon skulle bestämt ha det och jag kunde inte göra något åt det. I korridoren hälsade någon på mig men jag var för upptagen med mina tankar för att reagera.

•-         TOM! Är du döv eller?

•-         Va-a? Jag ryckte till och vände mig om. Bill såg på mig irriterat.

•-         Vad är det med dig? Du ser ut som om du sett ett spöke.

•-         Eh, inte riktigt, men nära.

•-         Men vad är det då?

•-         Jag ska gifta mig.

•-         HAHAHAHA!!! Väldigt roligt Tom, verkligen troligt.

•-         Nej, jag är seriös, jag ska gifta mig.

•-         Tom, bara för att Annie är din första seriösa flickvän betyder det inte att ni ska gifta er.

•-         Jo, jag friade till henne. Hon sa ja.

•-         Sa hon ja? Friade DU?

•-         Ja, hela gå-ner-på-ett-knä-skiten och allt. Ring som kostade pengar.

•-         Här? Nu? Sjukhuset?

•-         Nu är det du som ser ut som om du sett ett spöke brorsan. Jag kunde inte undgå att skratta åt Bills min, jag hade aldrig sett honom så förvånad och rädd på en och samma gång.

•-         Men... så... ni ska gifta er?

•-         Tydligen.

•-         Känns det inte sådär typiskt då att när du väl skaffar flickvän så ska ni gifta er? Happy end liksom.

•-         Nej, det känns väl ganska bra.

•-         Ganska? Du kom och gick här som en zombie förut, Tom.

•-         Okej, det känns för bra för att vara sant. Det är sjukt, härligt, underbart, skönt!

•-         Snälla nyp mig, jag måste drömma, min bror ska inte gifta sig! AAAAAAAAJ! Tom, vad gjorde du sådär för?!??!

•-         Du sa ju åt mig att nypa dig. Skyll inte på mig!

•-         Men... aj....

•-         Lyssna nu, gå in till Annie, se hennes ring, du lär märka att jag är seriös. Jag skulle aldrig lägga ner så mycket pengar på något jag inte ville. Själv måste jag gå till cafeterian och köpa choklad. Hon sa tydligt "Kom tillbaka med eller kom inte tillbaka alls".

Georg:

*knack, knack*

•-         Jag kommer! Vänta... Jag drog på mig ett linne och joggade till dörren, förmodligen var det Gustav som stod på andra sidan eftersom han hade lovat att komma hit under dagen.

•-         Heeej, Georg! Får man komma in?

•-         Sa-

•-         Michelle, jag har inte bytt namn så vitt jag vet. Jag är här för att hämta några av Sandras saker, och sen hörde jag rykten om att Gustav skulle vara här.

•-         K-kom in...

•-         Har du lagt hennes saker på något speciellt ställe?

•-         Nej... de ligger i sovrummet...

•-         Georg... suck... jag vet att det är jobbigt. Men tyvärr verkar det som att Sandra har fått en knäpp eller något, hon pratar inte alls om dig... jag hatar det.

•-         Mhm... Jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna.

•-         Men jag kan säga en sak, så fort jag tar upp Gustav eller någon annan av er och försöker prata om er så blir hon arg på mig och byter genast samtalsämne. Så det är ganska tydligt att hon fortfarande känner något för dig.

•-         Är du säker på det? Ett litet ljus tändes i mina ögon.

•-         100 %. Jag ska prata med henne sen när jag kommer hem igen. Oh, just det, du vet inte om det än ja...

•-         Vad? Vad vet jag inte om?

•-         Om du hänger med in i sovrummet och hjälper mig packa ihop grejerna så kan jag berätta.

Jag stängde dörren och gick lydigt efter Michelle in i sovrummet. En del av Sandras kläder låg slängda på en stol... det var hon som slängt dem där... jag hade inte rört dem... Resten låg kvar i garderoben. Michelle tog upp en t-shirt och såg på mig, hon gillade inte heller det här, även om hon försökte dölja det. Hon gick bort till sängen och tog upp en av mina tröjor som låg där, hon la den längst ner i väskan som hon hade med sig.

•-         Nu har hon en anledning att komma tillbaka. Eller åtminstone ha något för att komma ihåg dig. Hon gillar dig fortfarande, och jag tror till och med att hon älskar dig, hon inser det bara inte.

•-         Vad var det du ville berätta?

•-         Jag gör det här för dig Georg, för att jag vet att ni har en framtid ihop. Se till att prata med henne när hon kommer hit.

•-         Michelle... OM hon kommer hit, då ska jag utnyttja det och prata med henne. Men såvida inte hon visar något tecken på att hon fortfarande älskar mig... då måste jag gå vidare.

•-         Det kan bli lite svårare nu...

•-         Vad menar du?

•-         Min pappa är tillsammans med Tom och Bills mamma. De har flyttat ihop. De bor här, i Tyskland.

•-         Tyskland är ett stort land. Förresten är det ju bara du som bor med din pappa.

•-         Tyskland må vara stort men de bor nära Gustav och när tvillingarna, vilket innebär att de även bor nära dig. Och... Sandra har flyttat ifrån Sverige. Hon bor med mig, pappa och Simone.

•-         Så...

•-         Hon bor i närheten här. Hon ska plugga på distans tills hon har lärt sig tyska. Det tar en halvtimma att gå till oss härifrån. Jag ska övertala henne att komma hit och hämta resten av hennes saker imorgon. Och sen måste hon ju lämna tillbaka din tröja.

Med de orden plockade Michelle ihop resten av kläderna och gick. Jag stod kvar i rummet, såg på stolen där Sandras kläder nyss legat... hon skulle komma hit...